Kesokaka med mandel och citron

Kesokaka6©Anna-Lefvert

Jag spenderade mycket tid med min mormor som barn. Den här kesokakan innehåller därför mycket varm nostalgi för mig. Receptet kommer rakt ur mormors receptsamling och var en av mina favoriter på 70-talet. Kesokakan blir saftig av keso, smakar friskt av citronsaft och zest och får karaktär av mandel.

Egentligen skulle man nog kunna skippa pajdegen, det enda den gör här är att hålla ihop den goda fyllningen. Men det var så här mormor altid gjorde:

Pajdeg:

3 dl vetemjöl

125 gram smör

2 msk vatten

Kläm ihop pajdegen och klä en pajform med. Nagga och förgrädda det 10 minuter i 225 grader varm ugn.

Fyllning:

200 gram keso

1/2 dl skållad och finhackad eller malen mandel

1 dl socker

rivet skal av 1 citron

2 tsk vaniljsocker

4 äggulor

4 äggvitor

Skåla och riv mandeln. Rör ihop keso, mandel, citronzest, socker, vaniljsocker och äggulor i en skål. Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd ned i smeten. Häll smeten i pajskalet och grädda i 150 grader varm ugn cirka 30-40 minuter. Dekorera med kanderad apelsin, citron eller mandarin om du vill.

Kesokaka1©Anna-Lefvert Kesokaka4©Anna-LefvertKesokaka3©Anna-LefvertKesokaka2©Anna-Lefvert Kesokaka5©Anna-LefvertKesokaka7©Anna-LefvertKesokaka9©Anna-LefvertKesokaka8©Anna-Lefvert

Clafoutis med körsbär

Clafoutis6©Anna-Lefvert

Jag växte upp på körsbärsvägen, så självklart fanns det ett körsbärsträd i vår trädgård. Men eftersom min mamma var lärare och vi alltid var borta hela sommaren, hade hon planterat ett surkörsbär. Bären mognar sent – så vi skulle hinna hem att plocka dem – och de är så sura att till och med fåglarna ratar dem. Men det går att göra mycket goda sötsura sylter och desserter på dessa bär.

Kanske är det därför både jag och min syster idag är galna i allt som har med körsbär att göra.

Nu är körsbärssäsongen igång. (Inte för de riktigt sura ännu, kanske) Och som ni redan känner till kan man tyvärr inte äta allt för många färska, inte ens om de är av den vanliga söta sorten. Då mår inte magen bra.

En fransk ”clafoutis aux cerises”, en slags blandning mellan ugnspannkaka och sockerkaka fullstoppad med körsbär är en härlig sommardessert. Den kan också varieras med andra stenfrukter som nektariner, aprikoser eller plommon framåt höstkanten. Det finns massor av varianter på receptet, allt från ett vanligt pannkaksrecept till en lättare sockerkaka. De du ser här ovan i portionsformar är gjorda på enbart äggvita och en del mandelmjöl, för att få en lättare och luftigare clafoutis. Jag gjorde så här:

6 äggvitor

2,5 dl floursocker

1 tsk bakpulver

1 dl vetemjöl

1 dl mandelmjöl

1 dl grädde

körsbär efter smak och innehav

smör att smörja formarna med

Sätt ugnen på 175 grader. Kärna ur dina körsbär. Vispa äggvitor och floursocker. Blanda ihop de torra ingredienserna och vänd ned i äggvispet. Rör i grädden. Smörj 4-6 portionsformar (beroende på storlek) och häll i smeten, den ska inte fylla hela vägen upp utan behöver lite plats att resa sig. Tryck ned urkärnade körsbär. Grädda i cirka 25 minuter.

(Ytterligare ett recept kommer längre ned)

Clafoutis2©Anna-Lefvert Clafoutis3©Anna-Lefvert

En körbärsurkärnare är bra att ha. Min svärfar påstår att den är en av de oumbärliga tingen i ett välrustat kök, så jag har länge letat efter en på loppis. Visst, de finns nya också, men jag gillar ju gamla saker. Tycker att de ofta är både bättre och snyggare. Och skam den som ger sig – i början av sommaren hittade jag en för en tia. Loppisfyndens tid är inte förbi!

Clafoutis4©Anna-LefvertClafoutis5©Anna-Lefvert

 

Den mer pannkaksliknande varianten kan man göra så här:

3 dl mjölk

3 ägg

1,25 dl vetemjöl

3/4 dl strösocker

1 krm vaniljpulver

1/2 tsk salt

Sätt ugnen på 175 grader. Kärna ur dina körsbär. Vispa ihop mjölk, ägg och mjöl som en vanlig pannkakssmet. Använd gärna en mjölsikt för att slippa få klumpar. Tillsätt vanlijpulver och salt. Smörj formen och häll i smeten. Lägg i körsbären och grädda i cirka 40-50 minuter.

Servera direkt, med lite lättvispad grädde till.

 

 

Clafoutis1©Anna-Lefvert

Rosenbladskrans

Rosepetals5©Anna-Lefvert

Tänk om man kunde frysa tiden. Trycka på pause ett tag för att hinna njuta lite extra länge av de där riktigt fina stunderna i livet. Som när rosorna blommar för fullt mitt i sommaren. Nu. Jag har en rosenbuske på mitt sommarställe som troget  blommar fantastiskt överdådigt varje sommar. Doften sprider sig långväga och när bladen börjar falla av i ett rosenrött strössel får jag alltid den där känslan av att vilja pausa. Då har jag kommit på att det faktiskt går att spara ett litet minne av sommaren. Rosenbladen håller sig nämligen både röda och doftande även i torrt tillstånd. Så jag brukar spara ett litet rosenbladspotpurri till vinterns doftlösa dagar.

Det viktiga är att bladen får ligga luftigt medan de torkar, så att de inte börjar mögla istället.

 

Rosepetals1©Anna-Lefvert Rosepetals2©Anna-Lefvert Rosepetals3©Anna-Lefvert

I år kom jag på att man kan utnyttja rosenbladen på fler sätt. När jag såg hur vackra midsommarkransarna blivit sedan de torkat kom jag på att – varför inte göra en rosenbladskrans? Rosenblad på en ståltråd istället för smultron på strå, helt enkelt.

Rosepetals4©Anna-Lefvert Rosepetals6©Anna-Lefvert

Flädersaft med isstjärnor av vattenmelon

Watermelon1©Anna-Lefvert

Flädersaft är väl kanske den enda saften många av oss vuxna dricker. Den här härliga drinken görs på flädersaft och mineralvatten, med en liten isstjärna av vattenmelon i. Ett jättebra alkoholfritt alternativ som ändå har en vuxen smak.

Årets flädersaft är klar nu. Inte för att jag gör flädersaft varje år, men just i år blev det av. Eftersom jag inte har någon egen fläder åkte jag länge och suktade efter alla andras fläderblommor som man ju kan känna doften av på långt avstånd. Oftast står de ju i någons trädgård eller längs en kraftigt trafikerad väg eller åkerkant. De två senare alternativen känns inte så lockande att plocka av eftersom blommorna troligtvis är överösta med avgaser och bekämpningsmedel från jordbruket. Till slut hittade jag i alla fal en buske som stod lämpligt invid en cykelväg på långt avstånd av både bilvägar och åkrar.

Anna Bergenströms klassiska recept på flädersaft behöver inte mixtras med. Det enda jag är noga med är att alltid använda ekologiska citroner när skalet ska vara med, och eftersom de ekologiska citronerna oftast är ganska mycket mindre än ”vanliga” citroner kan man behöver ta lite mer citron. Jag använde:

30 blomklasar fläderblom

4 citroner

1,5 liter vatten

2 kilo socker

50 gram citronsyra

Gör så här:

Skaka av alla eventuella insekter från fläderblommorna och kapa skaften så kort som möjligt. Lägg blommorna i botten av en rymlig kastrull. Skölj och skiva citronerna tunt och lägg över fläderblommorna. Hetta upp vattnet och lös sockret i. Blanda ned citronsyran. Häll den varma sockerlagen över blommorna och citronerna. Lägg på ett lock och ställ kallt i tre dagar. Rör om två gånger om dagen, morgon och kväll. Sila av och frys in i mindre plastlådor så räcker saften hela vintern.

Omrörningen bör man inte hoppa över, det är nämligen inte alls för smakens skull man rör i saften utan för att undvika att anaeroba bakterier ska börja föröka sig, sporer som finns i naturen och som om de får föröka sig i vår föda framkallar förgiftning hos människan, så kallad botulism. Det är nog väldigt sällsynt att det händer med flädersaft, oftast är det dåliga konserver, till exempel sill eller gravad fisk som orsakar botulism.

Jag hade själv ingen aning om att det var därför man ska röra om i flädersaften innan jag pratade med en av mina bästa vänner, Anna Johansson Gordon, som är bra på det där med livsmedelshygien. Jag ringer ofta henne om det är något jag undrar över vad gäller livsmedel, typ – Blir man sjuk av sur grädde? Är det farligt att äta mögligt bröd? Hur länge kan köttfärs stå i rumstemperatur innan den blir dålig? Kunskaper som var självklara förr men som verkar vara på utdöende idag när vi köper allt färdigt.

Elderflowerjuice©Anna-LefvertWatermelon2©Anna-Lefvert

Watermelon6©Anna-Lefvert

För att piffa flädersaften en aning kan man göra små isstjärnor av vattenmelon. Skär skivor av melonen, stansa ut stjärnor och frys in tills du behöver dem. Fungerar både som isbitar och lite extra smaksättare. Skål!

Watermelon4©Anna-Lefvert Watermelon5©Anna-Lefvert

Ljuslyktor med tyg DIY

 

 

Ljuslykta1©Anna-LefvertJag säger som Ernst – skönheten bor i enkelheten. Eller hur det nu var han formulerade det hela. Ibland behöver man liksom inte krångla till det för att det ska bli vackert. De här ljuslyktorna är ett sådant exempel. Några dricksglas av enklaste modell, lite tygspill och vips har man ett par fina ljuslyktor.

Dessa gjorde jag en mörk sensommarkväll i min mammas sommarstuga. Det man behöver är ett lim som är genomskinligt och inte gulnar. Jag brukar använda ett så kallat decopagelim som man målar på med en pensel. Limmet kan målas både under, som ett vanlig lim, och över som en lack när man gör decopage. Till det här projektet fungerar det perfekt för man behöver inte vänta på att det ska torka mellan lagren av tyg.

Börja med att ”tapetsera” hela glaset med ett lager tyg. Fortsätt sen att limma på remsor med ojämna mellanrum runt hela glaset. Klipp eller riv remsor av ett bommulstyg eller linnetyg. Grov struktur blir fint. Klipp rent runt kanterna upptill och nedtill och låt lyktan torka.

Ljuslykta3©Anna-LefvertLjuslykta4©Anna-LefvertLjuslykta5©Anna-Lefvert

Midsommartårta

Midsommar4©Anna-Lefvert

Ja, tänk att nu är det snart midsommar igen. I min familj har midsommarfirandet varierat ganska mycket. Vi har inte haft någon särskild plats där vi alltid firat, år efter år. Men tårtan har varit ganska viktig. Det blir liksom inte midsommar utan en riktigt god tårta.

Den här tårtan har jag dekorerat med levande blommor från trädgården. Det finns massor av vackert som också är ätbart – och till och med gott! Jag har använt syrener, rosor, lavendel, penséer och pelargoner till den här tårtan. Drar man bort alla de små syrénblommorna från sina klasar kan man använda dem som ”strössel” runt tårtans kanter. Det blir ganska fint. Syrénerna kanske sjunger på sista versen nu, eller har sjungit färdigt för i år. Men det finns annat att använda på samma sätt. Man kan till exempel ta blad av rosor, lavendel eller kronblad av ringblommor. Eller varför inte maskrosornas gula kronblad? Någon nytta kan de ju få göra…

Tänk bara på att allt som är vackert inte är ätligt! Trädgården bjuder på en del riktigt giftiga frestelser också. Digitalis, fingerborgsblomma, till exempel. Så ta en titt i floran innan du lägger okända blommor på midsommartårtan. Och tänk på att den behöver vara ganska färsk för att vara fin. Man får dekorera tårtan strax innan gästerna ska sätta tänderna i den.

Glad midsommar!

Midsommar1©Anna-LefvertMidsommar3©Anna-LefvertMidsommar2©Anna-LefvertMidsommar6©Anna-Lefvert Midsommar7©Anna-Lefvert

Risonisallad med grön sparris

Sparris1©Anna-Lefvert

Sparrissäsongen börjar närma sig sitt slut för i år. I alla fall för den svenska sparrisen. Ända sedan jag var barn har jag sett den växa vild i Skåne kring min mammas sommarställe på Österlen. Och för 18 år sedan sadlade en av mina fd kollegor, trädgårdsjournalisten Karin von Schenck, om och blev sparrisodlare på Österlen.

Idag var jag och besökte henne ute på fältet inför ett reportage till TT. Det är hårt arbete, sparrisen växer så det knakar just nu och nya pinfärska skott skördas varje morgon. Men sparris är egentligen ingen nyhet på de svenska åkrarna. Österlen har en lång sparristradition och kring förra sekelskiftet var sparris mycket populärt i Sverige och hela Europa. Fram mot 1930, 40-talen började såväl fält som odlare bli till åren samtidigt som en billigare amerikansk sparris började importeras. Och så lades den svenska sparrisodlingen i träda. Fram tills mitten av 90-talet när flera friska entreprenörer drog igång den svenska sparrisodlingen igen. Heja, heja, Karin och alla ni andra sparrisodlare som ger oss fantastiskt god och närproducerad sparris!

Sparrisodling©Anna-Lefvert Sparrisodling2©Anna-Lefvert KarinvonSchenck©Anna-Lefvert

Karin von Schenck på bilden ovan berättade bland annat att i Tyskland äter man betydligt mycket mer sparris per person och år än vad vi gör i Sverige i dagsläget. Men där föredrar man den vita sparrisen. Vi svenskar äter hellre den gröna, och trots att det är samma planta (som bara kupas över om man vill ha vit sparris) så är den gröna betydligt mycket nyttigare. Den innehåller en massa nyttiga vitaminer och mineraler, bland annat folsyra som är viktig för alla kvinnor i barnafödande ålder.

Så vad lagar man? Det finns massor av goda recept med grön sparris, jag brukar göra en risonisallad med sparris, vitlök, hyvlad parmesan, tomater och grillad squash. Den går hem hos såväl barn som kräsna män. (Ni som känner mig vet vad jag menar.)

Sparris2©Anna-Lefvert Sparris3©Anna-Lefvert

Du behöver, till ca 4 portioner:

3 dl risoni (pasta i form av riskorn)

10 sparrisstjälkar

1-2 vitlöksklyftor

olivolja

1 citron

10 körsbärstomater

1 liten squash

Parmesan efter smak

Salt och peppar efter smak

Gör så här:

Skölj, skala och skär sparrisen i lagom långa munsbitar. Koka risonin i välsaltat vatten, och koka samtidigt sparrisen några minuter i en sil över pastavattnet. Ta upp sparrisen innan den är färdigkokt och fräs i olivolja tillsammans med pressad vitlök. Skiva och stek squash, helst i grillpanna. Skär tomater. Häll av pastan. Blanda ned sparris, tomater och stekt squash i den färdigkokta pastan och hyvla ned rikligt med parmesan. Pressa över citron. Salta och peppra. Servera med mer parmesan.

Sparris4©Anna-Lefvert

Romrussinglass

Romrussin6©Anna-Lefvert

 

Nu har glassäsongen dragit igång på allvar! En av mina favoritsmaker är romrussin. Jag vet, jag vet. Det är lite tantvarning på det. Liksom att ha en fäbless för gröna kulor till jul. Men man är ju som man är. Så alla ni som nått vuxen ålder och fått smak för romrussinglass – här kommer ett recept som fungerar för glassmaskinen där hemma.

 

Romrussin1©Anna-Lefvert

 

Du behöver:

1 dl russin

1 dl rom, gärna mörk

1 ägg

1/2 dl socker

2 dl mjölk

1,5 dl vispgrädde

1 tsk vaniljsocker

Gör så här:

Börja med att lägga 1 dl russin i blöt i lika mycket rom. Låt ligga och dra över en natt, eller i ett par dygn.

Romrussin2©Anna-Lefvert

Sen gör du så här:

Vispa ägg och socker i en kastrull, häll i mjölken och värm blandningen under omrörning. Låt sjuda tills blandningen tjocknar. Ta kastrullen av värmen och låt blandningen svalna. Tillsätt vaniljsocker. Sila russinen, men spara romen som rinner av. Tillsätt russinen i glassmeten, samt ett par matskedar av romen. Smaka av så du får lagom mycket romsmak. När smeten är helt kall kör du den i glassmaskin tills den fått lagom konsistens. Frys in eller servera genast.

Romrussin3©Anna-LefvertRomrussin4©Anna-LefvertRomrussin5©Anna-LefvertRomrussin7©Anna-LefvertRomrussin8©Anna-LefvertRomrussin9©Anna-Lefvert

Banan+Kiwi=Sant

BananKiwi1©Anna-Lefvert

För ett par dagar sedan hade jag förmånen att få fotografera i Bomans lilla glassfabrik. Min svägerska Kristin Boman har dragit igång glassbar både i Trosa och i Stockholm, och glassen säljer som smör i solsken! Den stackars personalen har fått stå och tillverka glass på nätterna ibland när solen gassat. En av mina favoritsmaker är banan och kiwi. Tack vare att bananen är så söt i sig själv behövs inte mycket extra socker och ingen mjölk eller grädde alls.

Jag provade att göra hemgjord glass helt utan socker och det fungerade riktigt bra, även om man i ärlighetens namn måste säga att de riktiga glassmaskinerna gör ett något bättre jobb än den jag har hemma…

Inspirerad av smakerna har jag nu också börjat göra banan och kiwismoothie. Såå gott, och perfekt som mellanmål. Eller till brunchen på bryggan på landet.

 

BananKiwi2©Anna-Lefvert BananKiwi3©Anna-Lefvert

Till glassen som jag gjorde hemma använde jag:

4 kiwi

3 mogna bananer

4 msk limoncello (mest för att motverka iskristaller)

Mixa allt med stavmixer och kör i glassmaskin till lagom konsistens. Frys in.

(Glassen på bilden nedan är inte min hemgjorda, utan Bomans)

BananKiwi4©Anna-Lefvert

Till smoothien använder jag, per portion:

1 banan

2 kiwifruker

1/2 dl vaniljyoghurt

Mixa allt med stavmixer. Svårare än så är det inte! I helgen ska jag njuta på bryggan och hoppas på lite varmare väder!

BananKiwi5©Anna-Lefvert

Herbarium – DIY på mormors vis

Herbarium5©Anna-LefvertHerbarium6©Anna-Lefvert

 

För ett par år sedan var jag i Provence. Som vanligt alltid på jakt efter vintagefynd och i Frankrike hittar man alltid fantastiska loppmarknader utomhus. I en liten by vid namn L’Isle-sur-la-Sorgue  som sägs vara antikhandlarnas Mekka näst efter Paris sprang jag in i en antikbutik där det här fantastiska Herbariet hängde på väggen. Då slog det mig att jag tror att min mormor fick göra ett herbarium i skolan som barn. Min älskade mormor fyller 100 år i år och är still going strong, fantastiska kvinna!

Jag hittar alltid mycket vackra saker i mormors lådor och mycket riktigt fanns det gamla herbariet sparat. Så vackert! Av ålder gulnande sidor med snirkligt handskrivna etiketter. Här är ett litet smakprov…

 

Herbarium1©Anna-LefvertHerbarium2©Anna-LefvertHerbarium3©Anna-LefvertHerbarium4©Anna-Lefvert

 

Inte för att jag ens för en sekund trodde att jag skulle kunna göra något vackrare, men ändå inspirerad gav jag mig ut och plockade lite vårblommor på min egen backe. En växtpress gör man enkelt själv – det är bara att såga till två lika stora plywoodskivor, borra hål i varje hörna och skaffa långa skruvar med vingmuttrar. Lägg blommorna mellan vita skrivarpapper, tryck till dem en aning och lägg sedan wellpapp mellan varje blomma. Dra åt skruvarna lite då och då så att blommorna pressas.

 

Herbarium7©Anna-LefvertHerbarium8©Anna-LefvertHerbarium9©Anna-LefvertHerbarium10©Anna-Lefvert

Efter någon vecka när blomman hunnit torka ordentligt kan man plocka ut den och rama in. Kanske något för barnbarnen att glädjas åt om en sisådär åttio år…

Herbarium11©Anna-Lefvert