Smörgåskrasse – och längtan efter vårgrodd

Cress4©Anna-Lefvert

Fåglarna kvittrar utanför fönstret, vintergäcken och snödropparna blommar redan. Nu vill man ha vår på riktigt!! Det känns i hela kroppen att man behöver ljus, sol och nya krafter. Ett vitaminkick så att det där genomskinliga vinteransiktet börjar se levande ut igen.

Cress1©Anna-LefvertDet är lite tidigt att börja med vårsådden än. I alla fall det jag tänkt så i år. Men smörgåskrasse! Jag förflyttas tillbaka till barndomen av den kryddiga doften. Klippt smörgåskrasse på en smörgås med leverpastej, DET känns som rätt vitamininjektion just nu.

Vill man ha det lite extra fint till helgens frukostbord där var och en får sin egen portion kan man göra så här – så krassen i tömda ägg. Lite vadd av något slag i botten håller fukten. Sen sår man, sprayar på vatten lite då och då och efter ett par dagar, kanske en vecka ungefär, är krassen klar för klippning.

Cress2©Anna-Lefvert Cress3©Anna-Lefvert

For the love of forks, spoons and knives…

Spoon1©Anna-Lefvert

Jag älskar att fotografera mat. Och jag älskar gamla köksredskap och bestick. Helst sådana som inte längre kan dölja att de har en historia. Skedar så använda och nednötta att de inte längre har en symmetrisk form. Det har ju höjts ett och annat ögonbryn när jag i vild förtjusning kastat mig över buckliga skedar med hål i, eller bestämt bett antikhandlaren att absolut INTE putsa besticken jag köpt.

En liten del av min besticksamling fick bli fotomodeller. Strikt uppställda för tagning likt en skolfotografering på 50-talet. Nu har de också blivit planscher.

En enkel upphängning med inspiration från de gamla skolplanscherna gör man genom att såga till fyra bitar av en tunn trälist, borra hål genom dem, och sedan skruva ihop dem med några skruvar och vingmuttrar i mässing. Svårare än så behöver det inte vara!

 

Spoon3©Anna-Lefvert

Om du precis som jag gillar gamla bestick och vill köpa en plansch av mig – tveka inte att skicka ett mail!

Ibland räcker det ju att bara titta lite på skönheterna, så låt mig presentera…

Ladies and gentlemen, let me present….

The Spoons!

 

spoon©Anna-Lefvert

 

The Forks!

 

 

Fork©Anna-Lefvert

And last but not least…

The Knives!

 

 

Knife©Anna-Lefvert

 

Ha en trevlig helg!

spoon2©Anna-Lefvert

Pax – en tavla och lite tankar om återbruk och upcycling

Peace©Anna-Lefvert

Återvinning, upcycling… Kärt barn har många namn. Och att återanvända skräp har ju blivit högsta mode. Det är en bra tanke. Även om det ibland kanske blir lite bakvänt – att man liksom skapar skräpet för att ha material till det man ska tillverka. Jag tror ni fattar vad jag menar.

Peace2©Anna-Lefvert

Hur som helst sprang jag på en jättevacker gammal hålslagare från 1930-talet på en sommarloppis en gång. Handen på hjärtat så använder jag sällan hålslagare numera. Men. De där små prickarna som trillar ut kan man ju (åter)använda… Limmade i mönster på ett vackert akvarellpapper blev det en liten tavla. Vet inte om man kan kalla det återvinning direkt. Men ganska fint blev det i alla fall.

Peace3©Anna-Lefvert

 

Franska äppelgifflar – och vackra vinteräpplen på Upplandsslätten

Applecroissants1©Anna-Lefvert

Decembersolen stod lågt på himlen och klarade nätt och jämnt att lätta upp skuggorna under äppelträdet som redan hade tappat alla sina löv. Men som fortfarande hade sina äpplen kvar! Mitt ute på Upplandsslätten tvärnitade jag vid ett torp som hade ett sånt där fantastiskt äppelträd översållat av frostnupna äpplen. Varför lämnar fåglarna vissa äppelträd helt i fred, medan andra får sina äpplen sönderhackade redan i augusti?

Det var så vackert att jag bara var tvungen att stanna till, kliva in under trädet och dofta lite på hela härligheten…

Och nej, jag pallade faktiskt inte ett enda äpple. Men några bilder blev det.

1w

2w

 

3w

4w

Nu är vi inne på de sista vinteräpplena. Min mamma har som vanligt lagrat äpplen i kallförrådet, varsamt inpackade ett och ett i tunt papper. Som tonåring tyckte jag det var oerhört patetiskt att hålla på att lagra svenska äpplen, när det fanns Granny Smith att köpa året om. Idag högaktar jag hennes äppellagring.

Noggrant lagrade äpplen av rätt sorter lär kunna hålla ända in i maj, eller till och med till midsommar.

Den som har lyckan att fortfarande ha överflöd av äpplen kan göra härligt frasiga franska äppelgifflar. (Nåja, det går ju fortfarande att köpa äpplen i affären. Men välj gärna en annan sort än Granny Smith till dessa) Perfekt en kylig vintereftermiddag till en varm kopp te eller kaffe.

Applecroissants5©Anna-Lefvert

Applecroissants6©Anna-Lefvert

Franska äppelgifflar låter kanske lite fisförnämt. Men, man behöver inte alltid krångla till det för sig. Köper man färdiga smördegsplattor är det lätt som en plätt! Och de blir till och med godare än dem man köper i Frankrike! (Kanske).

Börja med att koka en kompott på äpplena. Skala och klyfta ganska grovt, det ska vara lite bitar kvar i kompotten. Koka dem mjuka i vatten, tillsätt socker först när äpplena börjar få rätt konsistens. Använd syltsocker så är det lätt att få rätt konsistens på kompotten. Krydda med kanel efter smak. Låt svalna en stund.

Ta fram smördegsplattorna ur frysen och låt dem tina ungefär en kvart. De ska inte vara helt tinade, lite kalla bör de vara. Jag använde en slags ”pajform” som man också kan göra ravioli med. Formen har jag hittat på loppis (var annars?), men det går lika bra att ta ut rundlar ur degen med ett glas, vika dubbla och klämma ihop dem med en gaffel. Pensla med lite ägg.

Grädda i drygt 200 grader tills gifflarna börjar på färg och degen rest sig fint.

Medan du gräddar gifflarna kokar du en sockerlag på 1 dl vatten, 1 dl socker och någon tesked citronsaft. Koka tills sockret löst sig. Ta ut gifflarna och pensla dem med sockerlagen.

Applecroissants7©Anna-Lefvert

Applecroissants2©Anna-Lefvert

Grenkruka med Tage Andersen-inspiration

Grenkruka©Anna-Lefvert

Knappt har snön kommit, så börjar man längta efter vår – och sommar! Jag har precis lämnat ett trädgårdsjobb till en tidning med bilder från bland annat Gunillaberg i Småland. Vilket litet paradis! Jag var där en riktigt varm seneftermiddag i juli när högsommarhettan låg som ett filter över hela världen och eftermiddagssolens släpljus la extra magi över det jag såg. Mitt ute i skogen, mitt i ingenstans, hittar man detta paradis. Här möter naturen kulturen, vilt och tuktat sida vid sida. Ett besök på Gunillaberg rekommenderas verkligen om man har vägarna förbi.

Tage Andersens karaktäristiska skulpturer dyker upp lite överallt i trädgården. Trädskulpturer byggda av träd som inte klarat vinterkylan här på småländska höglandet. Men som tagits tillvara och blivit ”nya träd”. Krukor inklädda i grenar. Metall, trä och blommor. Så typiskt Andersen.

Med inspiration av mitt besök satte jag genast igång att göra egna krukor. Jag hade inte riktigt tid att samla ihop gamla vackra patinerade grenar från naturen. Det fick bli sly och sekatör. Men det blev ganska fint det med.

Gunillaberg48©Anna-Lefvert

 

Najtråden åkte fram, den skulle jag inte kunna leva utan. Sen band jag ihop grenarna genom att vrida tråden ett varv mellan varje pinne. Hur enkelt som helst.

 

Gunillaberg49©Anna-Lefvert

Här kommer lite inspiration från Gunillaberg och Tage Andersen karaktäristiska konst. Visst längtar man efter sommaren! Och grenkrukan kan man göra redan nu.

Gunillaberg7©Anna-Lefvert

Gunillaberg16©Anna-Lefvert

Gunillaberg43©Anna-Lefvert

Gunillaberg41©Anna-Lefvert

Min starka fisksoppa

Bouillabaisse©Anna-Lefvert

 

Den här fisksoppan är en klassiker som jag gjort i snart 20 år varje vinter. Ursprunget är ett recept ur Anna och Fanny Bergenströms bok ”Vinterns goda ting”, men jag har förenklat det en aning, dragit ifrån något MEN framförallt lagt till ett rejält mått hetta från piri-piri. Jag gillar när den här soppan är så stark att man blir tårögd! Gör man inte det kan man naturligtvis hoppa över chilin helt. Eller ta lite mindre.

 

Jag använder:

2 burkar hela eller krossade ekologiska tomater

lika mycket vatten

1 stor gul lök

olivolja

1 squash

2 pkt saffran (1 gram)

4 stora vitlöksklyftor

ca 3 st piri piri torkade

1,5 dl vitt vin

Fisk- eller grönsaksfond

ca 250 gram laxfilé

ca 250 gram torskfilé (eller byt mot lax)

1 burk kräftstjärtar

1 burk ekologisk creme fraiche (kokbar)

torkad oregano efter smak

färsk bladpersilja

Gör så här:

Hacka lök och pressa vitlök. Fräs i olivolja i botten av en stor kastrull. Krossa piri-pirin med hjälp av en plastpåse (om man krossar dem i handen och sedan råkar klia sig i ögat är nämligen ingen hit, det har jag provat) och häll i. Tillsätt saffran och vitt vin och låt fräsa. Skiva och skär squashen i bitar och lägg i kastrullen. Fräs på hög värme en stund. Tillsätt krossade tomater och lika mycket vatten. Jag brukar fylla burkarna med vatten, då får jag samtidigt med allt ur burkarna. Låt koka upp ordentligt och smaka av med fond, ev salt om du inte vill använda fond. Så här långt kan man förbereda soppan en dag i förväg, eller några timmar i förväg, och sedan låta stå kallt tills en stund innan servering.

Skär fisken i lagom stora tärningar, lägg i den kokande soppan ett par minuter innan den ska serveras så att fisken inte blir överkokt. Vispa i creme fraiche och torkad oregano efter smak. Sist av allt slänger man i kräftstjärtarna, de ska bara bli varma. Dekorera med bladpersilja om du har. Servera med ett gott vitt vin, nybakat bröd (se mina sommarbaguetter) och en klick aioli. Trevlig helg!

 

Hemgjorda krustader

Krustader©Anna-Lefvert

På 1920-talet lär det ha funnits ett krustadjärn i snart sagt varje välutrustat kök. I dag är det väl få som ens vet vad det är? Jag hade lyckan att trilla på ett på en loppisrunda strax före jul. Det blev mitt för 20 kronor!

Inte för att vi äter krustader var och varannan dag i min familj, jag tror faktiskt att vi i princip aldrig gjort det. Förrän nu. Både julafton och nyårsafton kröntes med krustader. Hemmagjorda!

Krustader4©Anna-Lefvert

 

Det fungerar exakt på samma sätt som när man gör struvor. Man gör en pannkaksliknande smet, hettar upp frityrolja i en kastrul, doppar ned järnet en gång i oljan så det blir hett och doppar det sedan i smeten. Sen ned i frityroljan och friterar tills struvan eller krustaden fått fin färg. När man lossat krustaden doppar man järnet direkt tillbaka i smeten, och sen fortsätter man på samma sätt. Det är jätteroligt!

I de flesta recept står det att man ska använda kokosfett eller frityrolja att fritera i. Det doftar inte ros direkt och mitt kök brukar liksom försvinna in i en tjock Lützendimma, trots att fläkten är på. Använder man istället jordnötsolja både smakar och doftar det betydligt mindre av den där obehagliga frityrdoften.

Struvor ska ju vara söta och doppas i socker, medan krustaderna ska fyllas med salt stuvning eller lite kall löjrom, creme fraiche och hackad rödlök. Krustaddegen bör därför vara lite salt. Jag hittade ett recept på nätet som fungerade bra. Då använder man:

100 gram vetemjöl

1,5 krm salt

1 krm socker

1,5 dl vatten

1 äggula

1 tsk smält smör

jordnötsolja till fritering

Vispa ihop ingredienserna till smeten och häll i en mugg eller ett glas. Sen är det bara att sätta igång. Tänk på att ha ett lock till kastrullen till hands. Het olja måste man hantera lite varsamt och om den mot förmodan skulle börja brinna är det lock på som gäller!

Låt krustaderna rinna av på ett hushållspapper och svalna ordentligt innan du fyller dem med något riktigt gott. Löjrom, creme fraiche och finhackad rödlök är svårslaget! Sen är det bara att hitta en anledning till fest.

Krustader2©Anna-Lefvert Krustader3©Anna-LefvertKrustader5©Anna-Lefvert

White Out, please…

Snow7©Anna-Lefvert

Äntligen kom snön!

Och så försvann den igen.

Och kom på ett kort återbesök.

Detta jojoväder har fått mig att verkligen längta efter att bli riktigt bländad. Jag vill ha snö! Massor. White out, please!

Snow8©Anna-Lefvert

De få ögonblicken när de där magiska mannakornen faller från himlen gäller det att ta vara på. Fånga ögonblicken genom linsen.

Trosa1©Anna-Lefvert

Trosa3©Anna-Lefvert

Trosa4©Anna-Lefvert

Trosa5©Anna-Lefvert

Trosa6©Anna-Lefvert

Just nu är det vitt jag vill ha. Det vita håller liksom i längden. Orsaken till att vi nordbor är kända för vår ljusa, lite färglösa, inredningsstil brukar ju sägas beror på ljuset här uppe. Eller är det kanske avsaknaden av det?

De här rummen plåtade jag härom dagen på Bomans Hotell i Trosa. Låt dig bländas och inspireras. Kanske ska du också sätta upp en fototapet hela vägen upp i taket – istället för sänggavel och sänghimmel?

White-room©Anna-Lefvert

Dolce-vita©Anna-Lefvert

La-Dolce-vita2©Anna-Lefvert

 

Och så lite mer bländande vitt från lilla Trosa. Vitt är vackert! Mer sånt tack.

Trosa9©Anna-Lefvert

Trosa7©Anna-Lefvert

Trosa8©Anna-Lefvert

Placeringskort til årets alla fester

Placeringskort1©Anna-Lefvert

Jaha, då var det dags igen. Att fira in ett nytt år. Och för årets alla fester och middagar kommer här några tips på placeringskortshållare. Den ovan är gjord av en gammaldags klädnypa och lite koppartråd. Jag är ju lite lätt galen i ståltråd i alla dess former, just för att den är så enkel att forma!

Placeringskort2©Anna-Lefvert

Nästa tips är en jätteenkel idé jag snott från min goda vän Natasha. En liten glittrig bokstavsetikett på en gammal servettring, svårare än så behöver det inte vara!

Placeringskort3©Anna-Lefvert

Prickgirlanden syr man snabbt ihop av utstansade papperscirklar. Lägg den som en lång girland över alla tallrikar och skriv sedan på namnen. Här gäller det att vara klar med bordsplaceringen, för den tål inga ändringar i sista minut…

Placeringskort4©Anna-Lefvert

Sista tipset kräver hårda nypor, eller en träklubba och ett städ. Forma en gammal gaffel till en servettring så har du hållare till både servett och placeringskort i ett.

Hoppas du får en härlig nyårsfest och många trevliga middagar med kära vänner 2015.

Placeringskort5©Anna-Lefvert

Juläpplen – fyllda kaneläpplen

Cinnamonapples1©Anna-Lefvert

Vad är ett julbord utan äpplen? Riktiga, svenska, lagrade vinteräpplen. Ingrid Marie.

Fyllda ugnsbakade kaneläpplen är också en perfekt dessert när man har mycket annat att stå i. Det är så enkelt att det nästan gör sig självt. Jag brukar göra dem på allra enklaste vis, bara ta ur kärnhuset, blanda ihop kanel och strösocker och fylla hålet hela vägen upp. Jag blandar i kanel i sockret på känn, skjuter lite från höften. Sen in i ugnen. Det är hur enkelt som helst, men det blir så gott. Lite vaniljglass eller en fluffig vaniljsås till.

På Bomans Hotell i Trosa, som drivs av min svägerska, har jag hittat det här receptet i receptpärmarna. Det var inte så tokigt det heller, lite mer av det goda bara. De gör så här;

Kaneläpplen

6 port

6 st äpplen

 

Fyllning:

4 msk sirap

5 msk socker

2 tsk kanel

4 msk smör

 

Sätt ugnen på 225 grader, tag ut kärbhusen ur äpplena och lägg dem i en ugnssäker form.

Blanda ihop ingredienserna till fyllningen och fyll äpplena.

Stek i ugnen i ca 25 min.

 

Cinnamonapples2©Anna-Lefvert

Cinnamonapples3©Anna-Lefvert