Äntligen lite julstämning

Christmaswreath1©Anna-Lefvert

Vädret har inte gjort mycket för att försätta mig i julstämning hittills i år. Men lite julmusik i högtalarna och ett pysselprojekt på bordet så… känns det i alla fall lite grann som om det snart är jul.

Dörrkransen har nu också kommit upp på skafferidörren. Jag gjorde den åt Allt i Hemmet, så kika i deras senaste nummer, där finns det ett par pysselprojekt till som jag gjort.

Christmaswreath2©Anna-Lefvert

Kransen är gjord på en halmstomme klädd med rött sammetstyg. Kulorna är vaddkulor i lite olika storlekar. Jag använde vanlig ståltråd att fästa tyget sedan jag spänt det hårt över kulorna. Tyget var samma sammetstyg som till stommen, men några av kulorna fick lite andra tyger ton i ton. Det gav lite mer liv och kontrast åt kransen. Sist virade jag fast alla kulorna tätt mot kransstommen och avslutade med en ögla att hänga den i. Inga konstigheter.

Christmaswreath3©Anna-Lefvert

Hirams äppelpaj – på mitt vis

Hirams©Anna-Lefvert

 

Få saker slår en riktigt god äppelpaj. En av mina absoluta favoritrecept kommer från Hirams legendariska kokbok. Jag har adderat lite kanel, och kanske modifierat mängderna en aning. Jag har inte kokboken i min ägo, så jag kan inte kolla ursprungsreceptet, men jag har gjort det så många gånger att det sitter i benmärgen, skulle kunna rabbla ingredienserna baklänges om någon väckte mig mitt i natten. Ändå smakar den väldigt olika beroende på vilka äpplen man använder, och det är ju inget konstigt i sig. Äpplen med mycket syra tycker jag blir godast eftersom pajen är rätt så söt. Och fet. Kort sagt – den här äppelpajen har extra allt!

Du behöver;

Till Pajdegen:

100 gram smör

3 dl vetemjöl

ett par matskedar kallt vatten

Till fyllningen:

100 gram smör

200 gram socker

2 ägg

3-4 stora äpplen, skalade och rivna

1 litet äpple sköljt och skivat

ca 1 tsk kanel, malen

Gör så här:

Sätt ugnen på 200 grader.

Nyp ihop smöret och mjölet till en pajdeg (eller kör i matberedaren) Tillsätt lite kallt vatten så degen blir lagom mjuk. Tumma ut den i en pajform med ganska höga kanter, eller en klassisk brödform. Ställ kallt medan du gör fyllningen.

Skala och riv 3-4 stora äpplen. Rör smör och socker mjukt. Jag använder köksmaskin när jag inte är på landet. Det går bra utan också. Rör i äggen tills du fått en jämn smet. Rör i de rivna äpplena. Om de saftar sig extremt mycket kan man behöva hälla bort lite av äppelmusten. Men häll inte ut den, drick den! Rör sist av allt i kanel. Häll fyllningen i formen och lägg sist av allt på några äppelskivor som dekoration. Vänd skivorna lite i smeten så att de får lite smör och ägg på sig. Grädda tills pajen fått fin färg och fyllningen stannat, det brukar ta cirka 40-50 minuter. Njut! Den här pajen passar lika bra på sensommaren som till julbordet.

 

Renfana i nytt novemberljus

Renfana©Anna-Lefvert

Renfana har aldrig varit min favorit. Ända sedan jag var liten har jag tyckt att den är ful, gul (= ful) och luktar illa. Men… man kan ju ändra sig.

Härom dagen när jag var ute och gick i novembermörkret upptäckte jag blommande renfana längs vägen. I november! Plötsligt hamnade renfanan i nytt ljus. Allt är ju relativt – som min pappa brukar säga. Och i relation till bruna, ruttnande löv, plöjda leråkrar och grå novemberhimmel framstod renfanan plötsligt i en helt ny dager. Och känslan av att plocka färska blommande blommor i november…

Renfanan torkar dessutom fint, förr såg man den ju inte sällan som eternell. Så det blev en enkel liten krans av blommorna när jag kom hem. Från och med nu är jag och renfanan kompisar. Kanske finns det någon rosa sort?

Eller, förresten, den kan faktiskt få vara gul. Och doften är det ju inget fel på heller. Härligt att man kan ändra sig ibland.

Renfana2©Anna-Lefvert

Renfana3©Anna-Lefvert

Höstlövsrosor av de allra sista löven

 

Autumnleavesroses©Anna-Lefvert

 

Jag har svårt att välkomna november. De allra sista löven har fallit och mörkret lägger sig som en tung filt över allt. Naturen doftar död och förruttnelse.

Det finns dock ljusglimtar. Den första frosten hälsade på härom natten med en sagolik morgondimma som följeslagare.

 

Autumnfog©Anna-Lefvert

 

 

Autumnfog2©Anna-Lefvert

 

 

Autumnfog3©Anna-Lefvert

 

 

Autumnleaves©Anna-Lefvert

 

Av de sista gula löven jag kunde hitta gjorde jag en bukett höstlövsrosor. Det är enkelt. Man viker dem på mitten och snurrar ihop dem som en rulle, lägger några löv omlott och ”skrynklar” de yttre löven en aning för att få rosen lite rufsigare utåt kanterna. Avslutar genom att fästa ihop rosen med ståltråd lindad runt nederdelen och skaften. Till rätt person blir en hel bukett sådana här rosor minst lika fin att ge bort som en bukett vanliga rosor.

Det allra märkligaste var att när jag doppade näsan i buketten – så luktade den faktiskt ros! Riktig rosdoft. Det låter som en skröna, men det är helt sant. Jag var tvungen att prova på min man också för att försäkra mig om att jag inte drabbats av någon mörkerdepressionshallucination. Men nej. Även han kan bekräfta att rosorna luktar ros.

 

Autumnleavesroses2©Anna-Lefvert

Pumpatider, pumpapasta

Butternutpasta2©Anna-Lefvert

 

Nu är det pumpatider. Butikerna fylls av så kallade Halloweenpumpor, främst avsedda för dekoration. De blir jättekul som lyktor utomhus. Men det är mest hål – och frön – inuti dem. Dessutom är det inte alltid säkert att de odlats som livsmedel och kan därmed vara väldigt besprutade.

Bättre i matlagningen är muscatpumpan. Den är galet vacker, men ofta ganska dyr i svenska butiker. Eller kanske rättare sagt, det är inte en massa luft inuti den, så det blir ganska dyrt att köpa en hel pumpa. Bättre är kanske att välja butternut squash, som alltså egentligen är en sorts squash med lite mer nötig smak och ett vackert orange fruktkött. På bilden nedan är det den som ligger på vågen. Bilden tog jag hemma hos min kompis Anna Johansson Gordon när vi gjorde ett jobb på pumpatema tillsammans.

 

Muscatpumpkin©Anna-Lefvert

 

Anna har bott i USA i många herrans år och har därför en annan relation till pumpa än vi vanliga svennar. Där är pumpa (och butternut squash) mycket mer av en basingrediens. Man kan köpa pumpapuré på burk och äter pumpasoppa som vi äter ärtsoppa. Ungefär.

Och det är faktiskt enkelt att använda pumpan. Rostad i ugn blir den jättegod i allt från soppor, som tillbehör till fisk eller kött. Eller tillsammans med en skvätt spagetti, som här.

 

Butternutpasta1©Anna-Lefvert

 

Pumpa och salvia gifter sig fint, som det så vackert brukar heta. Det har jag också fått lära mig av Anna. Lite vitlök till det, och salt så är hela rätten klar.

Så här gjorde jag:

Sätt ugnen på 225 grader. Skölj, klyv och rensa ur kärnorna ur en butternut squash. Skiva den i mindre skivor eller bitar. Pressa två rejäla vitlökskluftor och hacka ned ett knippe färsk salvia. Lägg pumpabitar, pressad vitlök och salviahack i en buke. Häll över generöst med olivolj och flingsalt. Rör runt ordentligt och lägg sedan ut på en plåt med bakplåtspapper. Baka i ugnen tills pumpan känns mjuk och genombakt.

Koka under tiden spagetti. Blanda pumpa och spagetti. Servera med massor av färskriven parmesan. Busgott. Bättre än godis.

 

Butternutpasta3©Anna-Lefvert

Höstpyssel

Barbwire©Anna-Lefvert

Naturen är full av material till dekoration, året om. Men så här års är det som om den ropar, nästa skriker, på uppmärksamhet. Varningsljusen blinkar rött, gult orange överallt. Man måste vara blind för att inte se det.

Det är bara att gå ut och hämta material att dekorera med. Lite nypon, kastanjer och mossa på ett fat istället för en vanlig krukväxt utanför porten, kanske?

Autumndeco©Anna-Lefvert

Eller en enkel krans av löv.

Autumndeco2©Anna-Lefvert

Autumnleaves©Anna-Lefvert

Autumn2©Anna-Lefvert

Autumnleaves2©Anna-Lefvert

 

Till en början har man en hel palett från ljust gult till mörkt rött att plocka från. Här valde jag bara de mörkt röda löven till en krans. Stommen här är i frigolit och jag fäste löven med vanliga knappnålar.

 

Autumndeco3©Anna-Lefvert

Autumndeco4©Anna-Lefvert

Det gäller att passa på och njuta nu, för snart har löven fallit.

 

I min äppellund…

Apples©Anna-Lefvert

 

… skulle jag plantera svenska äppelsorter från sörmland. Ökna vita vintergylling är en av mina storfavoriter som jag åker hela vägen till Julita för att köpa, eftersom jag aldrig sett den saluföras någon annanstans. Jag älskar både smaken, fruktens utseende, det vackra namnet  – och det faktum att frukten går att lagra ett par månader.

Åkerö är Sörmlands landskapsäpple och jag älskar smaken! Även Åkerö kan och bör lagras ett tag för att de rätta smakerna ska komma fram.

Ännu längre kan man lagra det röda järnäpplet. Sorten är mycket gammal, kanske till och med från 1500-talet. Den kallas ibland årsäpple och sägs kunna lagras i mer än ett år!

Brita Horn är en annan  sort som kanske också får komma med i min äppellund, bara för att hon hittades i Krusenbergs äppellund nära mitt barndomshem.

Sist men inte minst kanske Muthes rosenäpple får följa med på ett hörn. Bara för att sorten är så ovanlig, ja till och med utrotningshotad. Och äppelsorter måste hållas levande i odling för kommande generationer.

 

Appletree©Anna-Lefvert

Om jag hade en äppellund skulle jag istället för namnskyltar på träden, bygga bänkar under varje träd där namnen på äppelsorten står.  Så att man i lugn och ro kan slå sig ner under äppelträden och njuta av atmosfären.

 

Applebench1©Anna-Lefvert

Jag har ännu inget eget träd av sorten Ökna vita vintergylling. Men jag gjorde en bänk ändå. Man måste ju hålla drömmarna vid liv…

Applebench3©Anna-Lefvert

När jag målar använder jag helst miljövänliga och traditionella färger som äggoljetempera och linoljefärg utan lösningsmedel i. Det är båda färgtyper som åldras vackert. Men det är svårt att schablonmåla med vanliga, tunna färger eftersom de gärna kryper ut under schablonen. Istället kan man använda linoljefärg avsett som konstnärsfärg. Det går alldeles utmärkt.

Applebench4©Anna-Lefvert

Så nu är i alla fall första bänken färdig till min äppellund.

Applebench2©Anna-Lefvert

Äppelmüsli – och drömmen om en egen äppellund

applecrunch©Anna-Lefvert

Då och då gör jag egen müsli. Det tar lite tid eftersom jag alltid rostar de olika ingredienserna var för sig. Varför det? Jo, för att jag tycker att det är svårt att få allt lagom mycket rostat när man rostar allt samtidigt och tillsammans… Jag tycker det är värt besväret att håla isär ingredienserna. Men i gengäld kan man göra större satser när man ändå håller på.

Det brukar tyvärr inte ta så lång tid att äta upp den. Hemgjord müsli är uppskattad i mitt hem och blir snabbt uppäten.

Egentligen behöver man inget recept på müsli, det är bara att rosta och blanda lite som man vill. Men ibland får jag i alla fall frågan hur jag gjort så här – (Mamma) – kommer ett recept.

Den här gången blev jag inspirerad av den nya boken ”Äppelfabriken”(Natur & Kultur)  av Katharina och Lars Ångström som har en äppelodling på Färingsö. Mycket vacker och bra bok! Ett hett tips i höstmörkret.

Jag har alltid önskat mig en egen äppellund med knotiga äppelträd och äppelsorter så att man kan ha egna äpplen hela året! Det går ju faktiskt med de svenska sorterna om man bara lagrar dem på rätt sätt – och odlar rätt sorter.

Äppelmüslin jag gjorde i fri tolkning av Äppelfabrikens müsli innehåller äppelmust och torkade äpplen från Saltå kvarn. När jag besökte Skillebyholm nyligen höll de just på att samla in fallfrukt för mustning. Ni kanske förstår varför man vill ha en  egen äppellund när ni ser detta…

applefarm1©Anna-Lefvert

 

 

 

applefarm2©Anna-Lefvert

 

En god nyhet är att efterfrågan på svenska äpplen ökat kraftigt under senare år. Lantbrukarnas Riksförbund rapporterade nyligen enligt TT att volymen på svenskodlade äpplen fördubblats under de senaste 20 åren! Nyplateringen av svenska äppelträd ökade också rejält, framförallt 2012 och 2013, så den skörden kan vi se fram emot först 2020.

 

applefarm4©Anna-Lefvert

Det är verkligen glädjande att allt fler väljer att köpa svenska äppelsorter när de finns, istället för de där plastliknande ”Red Delicious” som är som plockade ur sagan om Snövit…

Min ända önskan nu (förutom en egen äppellund, förstås) är att fler ekologiska svenska äpplen skulle börja saluföras i butikerna. Lite skönhetsfläckar här och var spelar väl ingen större roll!

applefarm3©Anna-Lefvert

Hur som helst, här kommer receptet;

Du behöver:

1 kg havregryn, helst ekologiska

2 dl äppelmust

0,5 dl rapsolja, kallpressad ekologisk

1 tsk kanel

200 gram hasselnötter

200-250 gram mandel

150 gram kokosflingor

100 gram äppelbitar, torkade

70 gram torkade, blåbär

100 gram torkade lingon

Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader. Blanda havregryn och kanel i en skål. Häll över äppelmusten medan du blandar och fortsätt ringla över rapsoljan. Låt dra ett tag. Rosta i långpanna på bakplåtspapper 30-54 minuter tills det börjar få lite färg. Hacka mandeln grovt, lägg på bakplåtspapper och rosta tills den fått lagom färg. Här måste man passa hela tiden. Gör likadant med nötterna och sedan kokosflingorna. Blanda ihop de rostade ingredienserna och låt dem svala ordentligt innan du blandar i torkad frukt och bär.

Härligt att toppa lite grekisk youghurt med äppelmüslin, en bit färskt fikon (det är ju inte bara äpplen det är säsong för) och söta eventuellt med lite agavesirap. Trevlig helg!

applecrunch2©Anna-Lefvert

Fikonmarmelad med citron

Fikonmarmelad1©Anna-Lefvert

En ostbricka i höstmörkret sitter sällan fel. Den här bilden tog jag i samband med ett uppdrag att plåta ostar för ett magasin. Efter plåtningen hade jag färska fikon över och det är ju inte fy skam. Fikonsäsongen har börjat nu, man hittar lätt fina och billiga färska fikon i butikerna. Passa på att koka en fikonmarmelad om du trillar över billiga fikon. Jag har kokat otaliga fikonmarmelader – oftast till jul – av torkade fikon. Men marmelad på färska fikon är något helt annat! Jag tycker dessutom att lite citron (ganska mycket) i fikonmarmeladen ger den ett lyft. Ibland har jag även kanel i.

Fyra färska fikon räcker faktiskt till en liten burk marmelad, självklart kan man göra en större sats om man kommer över mycket fikon.

Fikonmarmelad2©Anna-Lefvert

Du behöver:

4 färska fikon

1 ekologisk citron

ca 1 dl ekologiskt rörsocker

1 dl vatten

Fikonmarmelad3©Anna-Lefvert

Fikonmarmelad4©Anna-Lefvert

 

Gör så här:

Skölj och skär fikonen i bitar, ta bort skaften. Riv citronskal, eller hyvla av bitar av skalet med en potatisskalare. Koka upp fikonbitarna och citronskalet i vatten och socker. Pressa citronen och tillsätt citronsaft efter smak. Koka tills frukten kokat sönder och marmeladen börjar få rätt konsistens. Häll upp på burk.

Fikonmarmelad6©Anna-Lefvert

 

Gott till chevreost, men det behöver man väl knappast nämna.

Fikonmarmelad8©Anna-LefvertFikonmarmelad9©Anna-Lefvert

Svartvinbärsbladste

Blackcurranttea1©Anna-Lefvert

 

Nu har tedrickartiden börjat. Den klara höstluften kan anas trots att sommarvädret dröjt sig kvar extra länge i år.

Jag fick inte så mycket bär på mina bärbuskar som jag önskat, sommaren var för torr och jag var borta för mycket utan att någon vattnade och då får man kanske skylla sig själv. Men vinbärsbuskarna har mer att ge än bara bär! Som barn drack vi ofta svartvinbärsbladste. Bladen på de svarta vinbärsbuskarna är extra aromatiska, man kan lätt ta reda på om en buske är svart eller röd utan att se bären. Allt man behöver göra är att gnugga lite på bladen och känna doften. Och vill man ta vara på aromen i bladen måste man passa på nu innan bladen blir gula.

 

Blackcurranttea2©Anna-Lefvert

 

Vi bryggde oftast te på färska svartvinbärsblad när jag var liten, men vill man kunna dricka sitt egna te senare i höst och vinter kan man plocka lite extra och hänga upp på tork inomhus. Efter någon vecka är bladen helt torra, då smular man ner dem i en burk och ställer torrt och svalt. Det är härligt att veta att inga besprutningsmedel eller konstgödsel drabbat de här tebladen. Jag vet att de är så ekologiska som de kan bli. Kanske gör jag min egen teblandning senare i höst, med torkade äppelskal och rosenbladen från rosenbusken på landet.

 

Blackcurranttea3©Anna-Lefvert