Avsvalningsgaller i Fil de Fer

Avsvalningsgaller©Anna-Lefvert

 

Snygga avsvalningsgaller är inte helt lätta att hitta. Antingen är de för små, för fula eller för dyra. Efter en hel del letande i vintageshoppar på nätet tog jag istället saken i egna händer och tillverkade ett eget. Jag menar, hur svårt kan det vara? Det är ju bara lite ståltråd…

Avsvalningsgaller, liksom mindre karottunderlägg, är egentligen det allra enklaste man kan tillverka med grundtekniken i klassisk luffarslöjd. Den franska benämningen för trådarbeten, ”Fil de fer”, låter vackrare så jag väljer hellre det namnet.

Det man behöver är ett par ganska starka nypor, lite tålamod och tänger. Och så behöver man rostfri tråd (om man inte vill att gallret ska rosta förstås). Tråden hittade jag på Biltema, det behövs både en riktigt tunn tråd, typ 0,7 mm, och en lite tjockare, typ 1,5 mm. De allra tjockaste stagen köpte jag hos en mekanisk verkstad. De är nämligen svetstråd i rostfritt stål, och det är inte så lätt att hitta i den vanliga järnaffären. Svetstråden är riktigt hård och lite svårarbetad, men i gengäld får man ett stadigt resultat. För att klara av att böja dem krävs ett par rejäla tänger och för att klippa av dem när man är färdig krävs en bultsax.

Så här gör du:

Börja med att klippa till tre långa bitar av den tunnaste tråden. Cirka 2-3 meter långa bitar är lagom. Vik trådarna på mitten så att du vet var mitten är.

Rulla ihop ändarna på trådarna till små nystan så att de blir lättare att hantera och inte trasslar ihop sig.

Ta en av svetstrådarna och vik ihop på mitten, fortsätt sedan att vika så du får en fot som gallret ska stå på i mitten. Lägg sedan ihop de tre svetstrådarna  som en sol, lägg de tunnare trådarna tillsammans med var sin svetstråd. Använd en av trådarna att vira ihop så att alla trådarna sitter fast i mitten, se bild 1.

Snurra de tunna trådarna några varv runt varje svetstråd. Gör en liten ögla på änden av den tjockare ståltråden  och fäst på en av svetstrådarna. Fäst sedan den tjockare ståltråden vid varje svetstråd genom att fortsätta snurra den tunna ståltråden två varv runt varje svetstråd. På så vis både fäster man tråden och får ett lagom avstånd till nästa varv (bild 2).

Fortsätt på samma vis i cirka 5-6 varv, eller tills du känner att gallret börjar bli så stort att det behöver nya fötter (bild 3). Böj till fötter av varje svetstråd genom att böja trådarna först rakt uppåt och sedan tillbaka (bild 4). Fortsätt vira ungefär lika många varv till. Avsluta med nya fötter när du känner dig nöjd med storleken på gallret (bild 7). Allra sist gör man ett litet handtag att hänga gallret i. Vira den tunnaste tråden tätt runt handtaget (bild 8).

Steg1-4©Anna-Lefvert

Steg5-8©Anna-Lefvert

Kanske inte det snyggaste jag sett. (Jakten efter det perfekta avsvalningsgallret fortsätter…) Men det finns ju ett egenvärde i det egentillverkade också. Ellerhur?

Avsvalningsgaller1©Anna-Lefvert

Pink Passion

 

Alla hjärtans dag får gå i rosa toner i år. Ett hjärta av det som fanns i skåpen… trikåtband, snörstumpar, någon liten spetsstump, bollfrans och snedslå i rosa toner. Perfekt för alla er som har förråden fulla av färdigrivna matt-trasor, men inte orkar eller har möjlighet att väva trasmattor. Eller kanske som ett minne av gamla barnkläder? Trasor av favoritklänningarna, barndomens brokiga påslakan. För alla som älskar återvinning!

valentine3©Anna-Lefvertvalentine1

Eftersom jag är svag för rosa fanns det en del i dito toner i lådorna… Och hur man gör kräver knappast någon mer förklaring än detta:valentine2©Anna-Lefvertvalentine5©Anna-Lefvertvalentine4©Anna-Lefvert

HAPPY VALENTINE!

 

Andrées luftfärd i mitt vardagsrum

Jag fastnade i Andrées luftfärd i julas. Fick Bea Uusmas bok ”Expeditionen” i illustrerad utgåva i julklapp och kunde nästan inte släppa den under hela julhelgen. Det är något fashinerande med dessa äventyrare! Och lite extra fashinerande är det ju att ingen egentligen vet vad det var som hände, varför de dog där ute på Vitön, med fulla matförråd, tält och bränsle kvar i gasolköket.

Det hade däremot inte varit särskilt svårt att räkna ut att själva luftfärden inte skulle gå så bra. Förutom att ingen tidigare överhuvud taget flugit några längre sträckor i luftballong innan de gav sig av läckte ballongen som ett såll redan innan start. Dessutom var det första som hände att man tappade styrlinorna vid starten och alltså flög helt utan styrförmåga. Ändå fortsatte man, i sann dumpositiv anda. Framåt marsch. Mot nordpolen!

Så, jag tänkte att jag får ju helt enkelt konstruera min egen luftballong här hemma i hallen…

Luftballong3©Anna-LefvertLuftballong4©Anna-Lefvert

 

Jo, man kan nog undra om galenskapen smittar. Så här gjorde jag i alla fall:

Häng fyra bitar jutesnöre över en rund lampa. Knyt ihop tamparna två och två en bit ned. Låt tamparna byta partner och knyt ihop dem två och två igen så att de bildar ett nät. Knyt likadant ytterligare en gång.

Som korg tog jag en av mina flaskhållare från köket och fäste i tamparna med lite ståltråd. Ingen komplicerad ingenjörsteknik, alltså.

Luftballong1©Anna-LefvertLuftballong2©Anna-LefvertKnäppt och knasigt, kanske. Men åtminstone helt ofarligt.

Och om du undrar vad det är för tamp som hänger ur korgen ned på golvet så är det styrlinan. Fast den är faktiskt lös.

Luftballong5©Anna-Lefvert

Facettslipat

Så har det varit Formex igen. Jag tror jag gått på nästan varje Formexmässa sedan mitten av 90-talet. Ofta är det med blandade känslor jag går därifrån. Å ena sidan full av inspiration och nya idéer, å andra sidan såå trött på alla prylar. Kanske skulle man flytta in i ett kloster ändå? I år känner jag mig rätt så spyfärdig på alla låtsassaker och sådant som försöker se ut som något det inte är. Listan kan göras lång; Låtsas-gammalt, låtsas-antikt, låtsas-patina, låtsas-hantverk (masstillverkat i maskin) låtsas-industri…

Hur som helst kan man alltid få inspiration på mässor som Formex, och dagens tema heter facettslipat. Jag tror att det var när formgivaren Arik Levy år 2006 formgav oregelbundet facettslipade skulpturer och möbler som det hela startade. Sedan dess har man sett dem överallt. Oregelbunda facetter i allt från möbler till lampor, vaser och ljusstakar. (Se bilder längre ned.)

Den här ljusstaken är ett bra DIY-projekt i januari, om man fortfarande känner av julen i kassan. Träklossen tror jag kostade mig tio spänn att få tillsågad på bygghandeln och ljuskoppen hade jag redan hemma.

Facett3©Anna-LefvertFacett4©Anna-LefvertFasett1©Anna-LefvertFacett2©Anna-Lefvert

Med en liten Japansåg är det lätt att få fina snitt. När ljusstaken är färdig – tänk på att den är i trä! Det är så lätt att glömma brinnande ljus…

Så lite facetter från Formex;

Formex1©Anna-LefvertFormex2©Anna-LefvertFormex3©Anna-LefvertFormex6©Anna-LefvertFormex4©Anna-LefvertFormex5©Anna-Lefvert

 

Insekterna invaderar

 

 

 

Det är väl någon slags skräckblandad förtjusning som gör insekter så intressanta. De har ju fullständigt invaderat våra hem under senare år! I död form. Som inredningsdetaljer och dekoration. Avbildade på gamla skolplanscher, fotografier och teckningar. Så när jag hittade en hel bok om att tillverka insekter i ståltråd kändes det faktiskt inte alls särskilt nördigt. Bara så fantastiskt att det finns länder (Frankrike) större än vårt, där man vågar ge ut böcker med en något smalare målgrupp!

Hur som helst satte jag genast igång med mina egna insekter. Gamla köksformar, pennor, papper, itusågade bestick och glasprismor från gamla kristallkronor fick bli kroppar till de små liven.Mygga-1©Anna-LefvertKopparform-skalbagge©Anna-Lefvert

Mygga-2©Anna-LefvertSkalbagge-tårtspade-2©Anna-LefvertSpindel-2©Anna-LefvertSpindel1©Anna-Lefvert

 

Det viktigaste jag tog med mig ur den franska boken, var hur man gör en benställning som ser lite lagom creepy och insektsaktig ut. Det kan också vara bra att skissa upp hur långa benen behöver vara för att proportionerna ska bli rätt, innan man klipper till ståltrådsbitarna.

Det är inte alls svårt. Klipp till lika många bitar ståltråd som din insekt ska ha ben, alltså oftast sex eller åtta. Sen gör du så här. ben step-by-step©Anna LefvertBen step-by-step2©Anna Lefvertstep-by-step3©Anna-LefvertZinkfom-ekoxe©Anna-LefvertKanske något för den som inte vill ha likadana dekorationer som alla andra hemma på vägen? Eller på köksbänken? De är ju inte levande.

 

Ljus i mörkret

Jag är ingen snöälskare. Inte i vanliga fall. Men nu börjar jag sakna snön en aning i detta kompakta mörker. Man behöver ju ljus!

Och när julkulorna snart gjort sitt och snön fortfarande lyser med sin frånvaro, så får man helt enkelt ta saken i egna händer…

Min mamma brukar alltid göra snöbollslyktor när det finns kramsnö, och islyktor när det är riktigt kallt. Nu är det varken eller så då tog jag julkulorna istället. Och det blev ju ganska trevligt.

Snowball-lantern1©Anna-LefvertSnowball-lantern2©Anna-LefvertSnowball-lantern3©Anna-Lefvert

 

Limma ihop julkulorna med smältlim från en limpistol. För att hålla ihop kulorna i nedersta lagret använde jag ett kastrullock. Bara för att få en rund mall och för att kulorna inte ska rulla iväg.

Snowball-lantern4©Anna-Lefvert

Snowball-lantern5©Anna-Lefvert

Snowball-lantern6©Anna-Lefvert

 

I väntan på snön… Eller våren!

Snowball-lantern7©Anna-Lefvert

 

Frostad frukt

Frostad frukt är busenkelt att göra. Och så vackert! Dessutom känns det bra att kunna äta upp dekorationerna när man sett sig mätt på dem…Frostad frukt©Anna-Lefvert

Frostfruit3©Anna-LefvertAllt man behöver är äggvita och strösocker. Och så frukt förstås. Vispa upp äggvitan och pensla på frukten, strö över socker. Låt torka en stund innan du lägger upp den. När man ska äta frukten är det bara att skölja av sockerfrosten.Frostfruit1©Anna-Lefvert

Frostfruit2©Anna-Lefvert

Julblommor upp-och-ned

Amaryllis är ett måste till jul. Helst av allt vill jag ha de riktigt mörkt blodröda. När de börjar se vissna kan man nypa de klockor som fortfarande är fina och sätta dem en och en i låga vaser eller vanliga vattenglas. På så sätt varar blomningen extra länge. Och ibland är det fint med låga blommor. På ett dukat bord till exempel.

Amaryllisklocka©Anna-Lefvert

 

Upp och ned vända, hängande amaryllisar är både vackert och praktiskt, man får ju vasen på köpet. Det här blev en takkrona med hängande amaryllisar. Kronan gjorde jag av en trädgårdsbur som egentligen är till för att skydda vårens tulpaner från hungriga rådjur. Lite mossa kan verkligen sätta pricken över i.

 

Amaryllis©Anna-Lefvert

 

Hyacinterna har allt de behöver i löken. De behöver egentligen varken jord eller vatten för att klara av  julen, så varför inte slå in lökarna i lite papper och lägga dem på ett fat.

 

Hyacinter-liggande©Anna-Lefvert

 

Eller slå in lökarna i lite mossa och hänga dem upp och ned… Lite knasigt kanske? Men ibland måste man ju vända upp och ned på traditionerna.Hyacint-upp-och-ned2©Anna-LefvertHyacint-upp-och-ned©Anna-Lefvert

Ljuskrona av gamla kökshanddukar

 

Jag älskar gamla kökshanddukar. Kan nästan inte förstå varför någon köper nya, när det går att hitta så vackra – och bra – gamla kökshanddukar. Ibland går de ju sönder eller får fula fläckar som inte går bort. Då kan man göra en massa fina saker av de bästa bitarna. Som den här ljuskronan till exempel. Busenkel, men ganska fin. Lite lummer och några julkulor sätter julkryddan.

Julkrona©Anna-LefvertJulkrona2©Anna-LefvertJulkrona-4©Anna-Lefvert

Jag böjde till ringarna till kronan av vanlig 1,5 mm najtråd. Den är mjuk, så man måste vira några varv för att de ska bli tillräckligt stabila. Samtidigt passar man på och gör fyra öglor på varje ring, för upphängningen.

Julkrona-5©Anna-Lefvert Julkrona-6©Anna-LefvertJulkrona7©Anna-Lefvert

Fäst ihop den nedre ringen med den övre genom att klippa längsgående snitt i båda ändar av fyra cirka 20 centimeter långa handduksremsor.

Julkrona8©Anna-Lefvert

I den nedre ringen fäster man remsorna genom att trä änden genom öglorna och sedan dra remsan genom snittet. I övre ringen hänger man trasorna över ringarna.

Julkrona9©Anna-Lefvert

Advent

Jaha, då var det snart första advent och de första juldekorationerna ska fram. Jag plåtade jul redan i september, men jag gillar julen så det gör inget alls.

Jag gillar juteväv också, och till jul passar det perfekt med jutevävens rustika känsla. De här adventsljusen gjorde jag för ett par år sedan till ett reportage som delvis publicerades i 101 nya idéer nyligen. Adventsljus©Anna-Lefvert

 

Ett barnpussel från Ikea passade perfekt som schablon till siffrorna

Adventsljus2©Anna-Lefvert

 

Det blev en gris också, mönstret ritade jag på fri hand, två likadana sidor, en mage, en rygg, öron, tryne, fyra ben (med tår!), rumpa och en svans som jag knöt en knorr på. Nöff nöff!

Julgris©Anna-Lefvert

 

Några små hängen till granen blev det också. Dekoration i jute©Anna-Lefvert

 

Jag använde lindrev för att ”stoppa” hängena. En liten mall i papper till änglavingarna var bra att använda för att få alla bitarna likadana, eller om man vill ha flera likadana. När man klippt ut två stycken i juteväv och en i lindrev lägger man ihop dem och syr ihop allt runt kanten, passa på att sy fast en liten ögla i jutesnöre för upphängning.Jutevingar©Anna-Lefvert