Svartvinbärsbladste

Blackcurranttea1©Anna-Lefvert

 

Nu har tedrickartiden börjat. Den klara höstluften kan anas trots att sommarvädret dröjt sig kvar extra länge i år.

Jag fick inte så mycket bär på mina bärbuskar som jag önskat, sommaren var för torr och jag var borta för mycket utan att någon vattnade och då får man kanske skylla sig själv. Men vinbärsbuskarna har mer att ge än bara bär! Som barn drack vi ofta svartvinbärsbladste. Bladen på de svarta vinbärsbuskarna är extra aromatiska, man kan lätt ta reda på om en buske är svart eller röd utan att se bären. Allt man behöver göra är att gnugga lite på bladen och känna doften. Och vill man ta vara på aromen i bladen måste man passa på nu innan bladen blir gula.

 

Blackcurranttea2©Anna-Lefvert

 

Vi bryggde oftast te på färska svartvinbärsblad när jag var liten, men vill man kunna dricka sitt egna te senare i höst och vinter kan man plocka lite extra och hänga upp på tork inomhus. Efter någon vecka är bladen helt torra, då smular man ner dem i en burk och ställer torrt och svalt. Det är härligt att veta att inga besprutningsmedel eller konstgödsel drabbat de här tebladen. Jag vet att de är så ekologiska som de kan bli. Kanske gör jag min egen teblandning senare i höst, med torkade äppelskal och rosenbladen från rosenbusken på landet.

 

Blackcurranttea3©Anna-Lefvert

Småpotatis, småpotatis…

1w©Anna-Lefvert

 

Ibland glömmer man. Den där påsen med potatis som hamnat lite i skymundan i skafferiet, till exempel. Plötsligt är potatisarna helt skrumpna. Men vilken växtkraft! Ur påsen växte massor av nya, vackert lila rotskott i ivrig jakt på näring och sol.

Alltför ofta slänger vi mat i onödan. Bäst före datum har – som Fredrik Lindqvist sa någon gång – förvandlats till ”giftigt från och med”. Och åker i soporna utan pardon. Men en säck potatis som slagit rot i skafferiets mörka vrå går att återanvända. Ner i en hink med jord och så fick de fortsätta växa i några veckor…

 

2w©Anna-Lefvert 3w©Anna-Lefvert 4w©Anna-Lefvert

 

Sen, när vi kom hem efter semestern var det dags att skörda. Lyckliga små barnfingrar letade i krukornas varma jord efter nytt liv. Gulliga små barnpotatisar. Vad kul det kan vara att lära! Och gott blev det. Recept kommer snart här på bloggen. Tills dess – tänk en extra gång innan maten åker i sophinken.

 

6w©Anna-Lefvert8w©Anna-Lefvert9w©Anna-Lefvert11w©Anna-Lefvert1w©Anna-Lefvert

Rosenbladskrans

Rosepetals5©Anna-Lefvert

Tänk om man kunde frysa tiden. Trycka på pause ett tag för att hinna njuta lite extra länge av de där riktigt fina stunderna i livet. Som när rosorna blommar för fullt mitt i sommaren. Nu. Jag har en rosenbuske på mitt sommarställe som troget  blommar fantastiskt överdådigt varje sommar. Doften sprider sig långväga och när bladen börjar falla av i ett rosenrött strössel får jag alltid den där känslan av att vilja pausa. Då har jag kommit på att det faktiskt går att spara ett litet minne av sommaren. Rosenbladen håller sig nämligen både röda och doftande även i torrt tillstånd. Så jag brukar spara ett litet rosenbladspotpurri till vinterns doftlösa dagar.

Det viktiga är att bladen får ligga luftigt medan de torkar, så att de inte börjar mögla istället.

 

Rosepetals1©Anna-Lefvert Rosepetals2©Anna-Lefvert Rosepetals3©Anna-Lefvert

I år kom jag på att man kan utnyttja rosenbladen på fler sätt. När jag såg hur vackra midsommarkransarna blivit sedan de torkat kom jag på att – varför inte göra en rosenbladskrans? Rosenblad på en ståltråd istället för smultron på strå, helt enkelt.

Rosepetals4©Anna-Lefvert Rosepetals6©Anna-Lefvert

Flädersaft med isstjärnor av vattenmelon

Watermelon1©Anna-Lefvert

Flädersaft är väl kanske den enda saften många av oss vuxna dricker. Den här härliga drinken görs på flädersaft och mineralvatten, med en liten isstjärna av vattenmelon i. Ett jättebra alkoholfritt alternativ som ändå har en vuxen smak.

Årets flädersaft är klar nu. Inte för att jag gör flädersaft varje år, men just i år blev det av. Eftersom jag inte har någon egen fläder åkte jag länge och suktade efter alla andras fläderblommor som man ju kan känna doften av på långt avstånd. Oftast står de ju i någons trädgård eller längs en kraftigt trafikerad väg eller åkerkant. De två senare alternativen känns inte så lockande att plocka av eftersom blommorna troligtvis är överösta med avgaser och bekämpningsmedel från jordbruket. Till slut hittade jag i alla fal en buske som stod lämpligt invid en cykelväg på långt avstånd av både bilvägar och åkrar.

Anna Bergenströms klassiska recept på flädersaft behöver inte mixtras med. Det enda jag är noga med är att alltid använda ekologiska citroner när skalet ska vara med, och eftersom de ekologiska citronerna oftast är ganska mycket mindre än ”vanliga” citroner kan man behöver ta lite mer citron. Jag använde:

30 blomklasar fläderblom

4 citroner

1,5 liter vatten

2 kilo socker

50 gram citronsyra

Gör så här:

Skaka av alla eventuella insekter från fläderblommorna och kapa skaften så kort som möjligt. Lägg blommorna i botten av en rymlig kastrull. Skölj och skiva citronerna tunt och lägg över fläderblommorna. Hetta upp vattnet och lös sockret i. Blanda ned citronsyran. Häll den varma sockerlagen över blommorna och citronerna. Lägg på ett lock och ställ kallt i tre dagar. Rör om två gånger om dagen, morgon och kväll. Sila av och frys in i mindre plastlådor så räcker saften hela vintern.

Omrörningen bör man inte hoppa över, det är nämligen inte alls för smakens skull man rör i saften utan för att undvika att anaeroba bakterier ska börja föröka sig, sporer som finns i naturen och som om de får föröka sig i vår föda framkallar förgiftning hos människan, så kallad botulism. Det är nog väldigt sällsynt att det händer med flädersaft, oftast är det dåliga konserver, till exempel sill eller gravad fisk som orsakar botulism.

Jag hade själv ingen aning om att det var därför man ska röra om i flädersaften innan jag pratade med en av mina bästa vänner, Anna Johansson Gordon, som är bra på det där med livsmedelshygien. Jag ringer ofta henne om det är något jag undrar över vad gäller livsmedel, typ – Blir man sjuk av sur grädde? Är det farligt att äta mögligt bröd? Hur länge kan köttfärs stå i rumstemperatur innan den blir dålig? Kunskaper som var självklara förr men som verkar vara på utdöende idag när vi köper allt färdigt.

Elderflowerjuice©Anna-LefvertWatermelon2©Anna-Lefvert

Watermelon6©Anna-Lefvert

För att piffa flädersaften en aning kan man göra små isstjärnor av vattenmelon. Skär skivor av melonen, stansa ut stjärnor och frys in tills du behöver dem. Fungerar både som isbitar och lite extra smaksättare. Skål!

Watermelon4©Anna-Lefvert Watermelon5©Anna-Lefvert

Midsommartårta

Midsommar4©Anna-Lefvert

Ja, tänk att nu är det snart midsommar igen. I min familj har midsommarfirandet varierat ganska mycket. Vi har inte haft någon särskild plats där vi alltid firat, år efter år. Men tårtan har varit ganska viktig. Det blir liksom inte midsommar utan en riktigt god tårta.

Den här tårtan har jag dekorerat med levande blommor från trädgården. Det finns massor av vackert som också är ätbart – och till och med gott! Jag har använt syrener, rosor, lavendel, penséer och pelargoner till den här tårtan. Drar man bort alla de små syrénblommorna från sina klasar kan man använda dem som ”strössel” runt tårtans kanter. Det blir ganska fint. Syrénerna kanske sjunger på sista versen nu, eller har sjungit färdigt för i år. Men det finns annat att använda på samma sätt. Man kan till exempel ta blad av rosor, lavendel eller kronblad av ringblommor. Eller varför inte maskrosornas gula kronblad? Någon nytta kan de ju få göra…

Tänk bara på att allt som är vackert inte är ätligt! Trädgården bjuder på en del riktigt giftiga frestelser också. Digitalis, fingerborgsblomma, till exempel. Så ta en titt i floran innan du lägger okända blommor på midsommartårtan. Och tänk på att den behöver vara ganska färsk för att vara fin. Man får dekorera tårtan strax innan gästerna ska sätta tänderna i den.

Glad midsommar!

Midsommar1©Anna-LefvertMidsommar3©Anna-LefvertMidsommar2©Anna-LefvertMidsommar6©Anna-Lefvert Midsommar7©Anna-Lefvert

Risonisallad med grön sparris

Sparris1©Anna-Lefvert

Sparrissäsongen börjar närma sig sitt slut för i år. I alla fall för den svenska sparrisen. Ända sedan jag var barn har jag sett den växa vild i Skåne kring min mammas sommarställe på Österlen. Och för 18 år sedan sadlade en av mina fd kollegor, trädgårdsjournalisten Karin von Schenck, om och blev sparrisodlare på Österlen.

Idag var jag och besökte henne ute på fältet inför ett reportage till TT. Det är hårt arbete, sparrisen växer så det knakar just nu och nya pinfärska skott skördas varje morgon. Men sparris är egentligen ingen nyhet på de svenska åkrarna. Österlen har en lång sparristradition och kring förra sekelskiftet var sparris mycket populärt i Sverige och hela Europa. Fram mot 1930, 40-talen började såväl fält som odlare bli till åren samtidigt som en billigare amerikansk sparris började importeras. Och så lades den svenska sparrisodlingen i träda. Fram tills mitten av 90-talet när flera friska entreprenörer drog igång den svenska sparrisodlingen igen. Heja, heja, Karin och alla ni andra sparrisodlare som ger oss fantastiskt god och närproducerad sparris!

Sparrisodling©Anna-Lefvert Sparrisodling2©Anna-Lefvert KarinvonSchenck©Anna-Lefvert

Karin von Schenck på bilden ovan berättade bland annat att i Tyskland äter man betydligt mycket mer sparris per person och år än vad vi gör i Sverige i dagsläget. Men där föredrar man den vita sparrisen. Vi svenskar äter hellre den gröna, och trots att det är samma planta (som bara kupas över om man vill ha vit sparris) så är den gröna betydligt mycket nyttigare. Den innehåller en massa nyttiga vitaminer och mineraler, bland annat folsyra som är viktig för alla kvinnor i barnafödande ålder.

Så vad lagar man? Det finns massor av goda recept med grön sparris, jag brukar göra en risonisallad med sparris, vitlök, hyvlad parmesan, tomater och grillad squash. Den går hem hos såväl barn som kräsna män. (Ni som känner mig vet vad jag menar.)

Sparris2©Anna-Lefvert Sparris3©Anna-Lefvert

Du behöver, till ca 4 portioner:

3 dl risoni (pasta i form av riskorn)

10 sparrisstjälkar

1-2 vitlöksklyftor

olivolja

1 citron

10 körsbärstomater

1 liten squash

Parmesan efter smak

Salt och peppar efter smak

Gör så här:

Skölj, skala och skär sparrisen i lagom långa munsbitar. Koka risonin i välsaltat vatten, och koka samtidigt sparrisen några minuter i en sil över pastavattnet. Ta upp sparrisen innan den är färdigkokt och fräs i olivolja tillsammans med pressad vitlök. Skiva och stek squash, helst i grillpanna. Skär tomater. Häll av pastan. Blanda ned sparris, tomater och stekt squash i den färdigkokta pastan och hyvla ned rikligt med parmesan. Pressa över citron. Salta och peppra. Servera med mer parmesan.

Sparris4©Anna-Lefvert

Herbarium – DIY på mormors vis

Herbarium5©Anna-LefvertHerbarium6©Anna-Lefvert

 

För ett par år sedan var jag i Provence. Som vanligt alltid på jakt efter vintagefynd och i Frankrike hittar man alltid fantastiska loppmarknader utomhus. I en liten by vid namn L’Isle-sur-la-Sorgue  som sägs vara antikhandlarnas Mekka näst efter Paris sprang jag in i en antikbutik där det här fantastiska Herbariet hängde på väggen. Då slog det mig att jag tror att min mormor fick göra ett herbarium i skolan som barn. Min älskade mormor fyller 100 år i år och är still going strong, fantastiska kvinna!

Jag hittar alltid mycket vackra saker i mormors lådor och mycket riktigt fanns det gamla herbariet sparat. Så vackert! Av ålder gulnande sidor med snirkligt handskrivna etiketter. Här är ett litet smakprov…

 

Herbarium1©Anna-LefvertHerbarium2©Anna-LefvertHerbarium3©Anna-LefvertHerbarium4©Anna-Lefvert

 

Inte för att jag ens för en sekund trodde att jag skulle kunna göra något vackrare, men ändå inspirerad gav jag mig ut och plockade lite vårblommor på min egen backe. En växtpress gör man enkelt själv – det är bara att såga till två lika stora plywoodskivor, borra hål i varje hörna och skaffa långa skruvar med vingmuttrar. Lägg blommorna mellan vita skrivarpapper, tryck till dem en aning och lägg sedan wellpapp mellan varje blomma. Dra åt skruvarna lite då och då så att blommorna pressas.

 

Herbarium7©Anna-LefvertHerbarium8©Anna-LefvertHerbarium9©Anna-LefvertHerbarium10©Anna-Lefvert

Efter någon vecka när blomman hunnit torka ordentligt kan man plocka ut den och rama in. Kanske något för barnbarnen att glädjas åt om en sisådär åttio år…

Herbarium11©Anna-Lefvert

Tapetkrukor

6©Anna-Lefvert

Krukor i tidningspapper till vårens alla förkultiveringar och sticklingar tillverkar man (som ni säkert redan vet) enkelt själv. Men man kan alltid uppgradera dem en aning genom att använda bitar av tapet istället. Alltid har man väl någon tapetsnutt över från en renovering, eller en provbit. Annars kan man använda fina inslagspapper.

Tapetkrukorna kan bli en lite småfin gå-bort present fylld med en liten pelargonstickling, en tomatplanta eller en lovande luktärtsort.

7©Anna-Lefvert

Själva krukmakaren gör krukmakandet mer rationellt. Färdiga krukmakare finns att köpa i varje välsorterad trädgårdsbutik. Men tycker man att det är kul att fixa saker själv och råkar ha en sats med hålsågar hemma i verktygslådan kan man tillverka även själva krukmakaren på egen hand. Man sågar helt enkelt ut ett gäng hål ur en planka, sparar ”hålbitarna” och limmar ihop dem till en tjock rundstav. Ett handtag längst upp är bra för greppets skull. Bitarna man sågat hålen ur limmar och skruvar man också ihop. Ni ser nedan hur man gör.

step-by-step1©Anna-Lefvert

Eftersom tapet är betydligt styvare än tidningspapper behöver man häfta ihop överkanten på krukan för att den ska hålla ihop. Antingen häftar man med vanlig häftapparat, eller så använder man en öljettång som jag gjorde här. Då får man samtidigt ett litet hål att fästa en namnetikett på.

Step-by-step2©Anna-Lefvert

Sen är det bara att fylla tapetkrukan med innehåll och ge bort till någon som uppskattar det.

5©Anna-Lefvert

Äggvaser

eggvase4©Anna-Lefvert

Det är här det börjar. Livet. Några hack i skalet och sen så…

Jo, strutsägget nedan är faktiskt ett ”riktigt” ägg ur vilket en riktig liten struts tagit sig ut i det fria. Och trasiga ägg går också att återanvända. Som blomkrukor eller vaser. Jag brukar se till att bara ta upp ett litet hål i skalet istället för att knäcka det i två halvor, då kan man använda äggskalet som blomvas. Perfekt för alla små vårblommor som scilla, pärlhyacinter, violer, vårfryle, blå- och vitsippor. Ett gäng udda äggkoppar med ägg och blommor i blir fint på påskbordet. Blomsterarrangemang behöver inte alltid vara stora. Less is more!

Här kommer lite inspiration. Fågelboet är gjort av vanlig tunn svart ståltråd lindat många, många varv på fri hand. Det går bra att sno ihop ett fågelbo av torrt fjolårsgräs också. Eller björkris.  eggvase2©Anna-Lefverteggvase3©Anna-Lefverteggvase1©Anna-Lefvert

Kirskålspaj

 

4bwebb

Nu är det vår på allvar. Vintergäck, krokus och snödroppar blommar för fullt i min trädgård. Men det är inte bara de efterlängade första blommorna som tagit sig upp. Kirskålen är en av de första upp ur vinterjorden. Och eftersom jag redan vet att kriget mot kirskålen här är förlorat för länge sedan väljer jag att se det hela från den positiva sidan. Om den nu inte hade varit så invasiv så är den ju faktiskt riktigt vacker. Bladen ser alltid gröna och friska ut. Och dessutom är den både ätbar – och ruskigt nyttig! Så medan solen ännu sken passade jag på att skörda de allra första späda bladen. Härligt med primörer! (Jodå, jag hann också tänka att kanske kanske försvagas den en aning om man plockar den tidigt…)

Sen blev det kirskålspaj. Litegrann i Kajsa Wargs anda tog jag det som fanns i kylskåpet, ekologisk salami och mozzarella. Och så lite extra vitlök, förstås.

Det här använde jag till pajdegen:

2 dl grahamsmjöl

1 dl vetemjöl

100 gram smör

3 msk olivolja

några droppar kallt vatten

en nypa salt

Ner med allt i degblandaren och vips har man en färdig pajdeg att klämma ut i en pajform som jag sen förgräddade i tio minuter i 200 grader.

6webb5webbEn liter späda blad av kirskål plockar man dessvärre på ett ögonblick hos mig. I övrigt använde jag:

1 liter kirskål

ca 1 liter grönsakbuljong

i vitlöksklyfta

70 gram salami

200 gram riven mozzarella

grovmalen svartpeppar

3 ägg

3 dl mjölk

Och medan pajskalet var i ugnen på förgräddning gjorde jag så här:

Förväll kirskålen i grönsaksbuljong ett par minuter. Pressa vitlök och fräs i olivolja i en stekpanna. Slå av vattnet från kirskålen och fräs den med vitlöken och olivoljan en liten stund. Strimla salamin i fina strimlor. Bred ut salami, kirskål och ost i pajskalet. Peppra. Vispa ihop ägg och mjölk och häll över. Grädda i 200 grader tills äggstanningen stannat och pajen fått fin färg.

3webb