Det blev en bok! Med titeln: FIL DE FER Luffarslöjd

/0 Kommentarer/i /av

Ibland slår de in. Drömmarna man gått och ruvat på. Oftast efter ganska mycket jobb och en hel del beslutsamhet. Det är få saker i i livet som sker av sig själv eller en lycklig slump. Men trots allt jobb måste jag nypa mig lite i armen när jag bläddrar i boken ”FIL DE FER – Luffarslöjd” Min egen.

Jag gick en kvällskurs i luffarslöjd för en herrans massa år sedan. Minst ett decennium sen, troligtvis femton år sedan. Efter första kvällen, med en aning såriga fingrar sprang jag som vanligt till stadsbiblioteket och kollade vad det fanns för böcker i ämnet. Inte någon bred flora kunde jag besviket konstatera. Ingen jag kände mig särskilt inspirerad av. Och det är början på historien om den här boken…

På baksidan har jag skrivit följande introduktion till boken;

”Historien om en tråd

…och vad man kan göra med den

Ända sedan den industriella revolutionen gjorde metalltråd billig att tillverka har trådkonsten blomstrat. I Europa blev metalltråd, ett par tänger, starka nypor och god fantasi ett sätt för kringresande att försörja sig i början av 1900-talet. Luffarna gav namn åt slöjdarten och på sina vandringar tillverkade de brödnaggar, vispar, äggkorgar och andra numera klassiska bruksföremål som funnits i snart sagt varje kök.

Den här boken lär dig tillverka trådföremål som de gjordes för hundra år sedan. Men här finns också trådslöjd som tagit ett kliv in i framtiden och konstens värld. Receptet är lika enkelt än idag; metalltråd och ett par tänger. Och framförallt – god fantasi.  

Låt dig inspireras, lär dig teknikerna och läs historien. Om en tråd.”

 

Förutom att jag haft väldigt kul längs vägen så känns det bra att uppmärksamma ett gammalt hantverk som man ofta rynkat på näsan åt en aning. Som är dåligt dokumenterat eftersom föremålen ansetts värdelösa och vardagliga. Men ändå en bit av vår kulturhistoria – och vår samtid. För sällan är det väl så många som känt behovet av att skapa något med sina egna händer efter långa dagar på en kontorsstol. Pyssel (ett ord som jag fortfarande har en aning svårt att använda) allehanda handarbete och hantverk är vår tids terapi. Det är bara att plocka fram ståltråden och tängerna och sätta igång!

Frökex

/0 Kommentarer/i /av

En blek sol genom en disig vinterhimmel. Krispiga iskristaller på fjolårsgräset och på trädens nakna grenar. Dimmor över fältens dalar. En blek vintersol som målar pasteller på himlen och molnen. Det är så här man önskar att varje vinterdag var! När naturen och vädergudarna bjuder på storartade skådespel, bara att gå utanför dörren och ta in. Gratis föreställning pågår!

Jag kom på att jag aldrig tidigare sett så mycket dimma i hela mitt liv som de senaste åren. För att jag bott mitt i stan, såklart. Men oj, vad man kan missa i stan. Jag älskar dimma.

Nu är ju inte alla vinterdagar så här fantastiskt vackra. Det gäller att fånga pastellerna innan det grå-bruna fulvintersverige återvänder…

Och nu tänkte jag äntligen komma till sak; Den här vintern har jag utvecklat ett nytt beroende. Det stavas frökex. Vet inte vilken plåt i ordningen jag just plockade ur ugnen, men det har blivit ett antal.

Det är så enkelt och så gott! Ganska nyttigt också för den delen. Här är receptet så som jag gjort:

Till 2 plåtar behöver du:

2 dl majsmjöl

1 dl sesamfrön

1 dl pumpakärnor

1 dl solrosfrön

0,5 dl olivolja

2,5 dl kokhett vatten

flingsalt

Gör så här:

Slå på ugnen på 150 grader. Blanda ihop fröerna och majsmjölet, häll över oljan. Koka upp vatten och häll över 2,5 dl kokhett vatten. Rör runt och låt stå och svälla någon minut. Lägg hälften av smeten på en plåt med bakplåtspapper på. Lägg ett bakplåtspapper över och pressa ut degen tunnt över hela plåten. Dra av bakplåtspappret och sprinkla över flingsalt. Gör likadant med resten av degen. Grädda i 40-45 minuter. Plocka ut och låt svalna innan du bryter kexen i lagom stora bitar.

Njut. Och passa på att gå ut en stund i dimmorna.