Mer påskägg
Här kommer lite mer påskägg. Det gick liksom av bara farten. Inte så mycket att orda om. Hoppas det kan inspirera!
Arkiv för år: 2015
Videägg till påsk
För mig är påsken en nästan lika stor pysselhögtid som julen. Det är så härligt med alla knoppande kvistar, kvittrande fåglar och vårens första blommor. Och så är det är något särskilt med ägg. Få andra former känns liksom så fulländade.
Under senare år har jag använt en liten äggpump för att blåsa ur ägg (annars blir man väldigt snurrig i huvudet) och dekorera. En av favoriterna är sådana här videägg, alltså vanliga hönsägg dekorerade med de lena videkissarna från sälgen.
När videkissarna torkar håller de sig fina – i flera år faktiskt. Så det går bra att spara äggen till kommande påskhelger när de är klara.
Pilla bort kissarna från riset, eller ta vara på dem när de trillar av, limma fast dem tätt på äggen med vanligt karlssons klister.
Stoppa in en liten ögla av ståltråd i hålet upptill och fäst ett vackert band om du vill hänga upp.
Glad Påsk allihopa! Hoppas ni får en fin påsk med lata dagar, vackert väder och mycket fågelkvitter.
Stilstudie smörgås – workshop i matfotografering
Nyligen deltog jag i en workshop i matfotografi. Det var den talangfulla duon fotografen Eveline Johnsson och matkreatören Amanda Hellberg som höll i kursen. De ligger bakom den vegetariska matbloggen ”Våra oköttsliga lustar” och kommer också med en kokbok i dagarna. Så roligt att få möta likasinnade och utbyta knep och kunskaper!
Första dagens uppgift blev en stilstudie av en smörgås. (Man måste ju inte alltid krångla till det…) Det här är min version:
Lemoncurd
Så snart vårsolen börjar skina brukar jag få cravings efter citrusfrukter. I och för sig har jag det litegrann året om, citroner är ett absolut måste i mitt kök, men så här på vårvinterkanten brukar suget sätta in extra mycket.
Lemon kurd använder jag oftast till efterrätter med bär. Bladad i lättvispad grädde till jordgubbar är till exempel oslagbart. Jag har inga problem med att köpa den färdig, men ännu härligare är det så klart att göra sin egen på riktiga, ekologiska citroner, ekologiska ägg och riktigt smör. Då vet man att det liksom är riktiga grejor, inga tillsatser, inget förtjockningsmedel, konserveringsmedel – inget krafs!
Det finns massor av mer eller mindre bra recept på lemon kurd. Grunden är alltid citroner, socker, smör och ägg. Ibland använder man lite maizena (majsstärkelse) och vatten också. Och utesluter äggvitorna. Det som gör skillnaden är egentligen mest mängden citron och socker. Två citroner kan ju smaka väldigt olika – och vara väldigt olika stora!
När jag gjorde boken om Bomans hotell för ett par år sedan tog jag ett par av de här bilderna. Det här är också Bomans recept på lemon kurd, plockad direkt ur deras receptregister. (Finns också med i boken såklart.)
Du behöver:
Gör så här:
Pressa citronerna och blanda med socker och smör i en kastrull. Smält långsamt på spisen. Vispa upp äggen och vispa ned i citronblandningen. Låt värmas sakta och ta av kastrullen vid första bubblan. Häll upp i varma glasburkar.
Smörgåskrasse – och längtan efter vårgrodd
Fåglarna kvittrar utanför fönstret, vintergäcken och snödropparna blommar redan. Nu vill man ha vår på riktigt!! Det känns i hela kroppen att man behöver ljus, sol och nya krafter. Ett vitaminkick så att det där genomskinliga vinteransiktet börjar se levande ut igen.
Det är lite tidigt att börja med vårsådden än. I alla fall det jag tänkt så i år. Men smörgåskrasse! Jag förflyttas tillbaka till barndomen av den kryddiga doften. Klippt smörgåskrasse på en smörgås med leverpastej, DET känns som rätt vitamininjektion just nu.
Vill man ha det lite extra fint till helgens frukostbord där var och en får sin egen portion kan man göra så här – så krassen i tömda ägg. Lite vadd av något slag i botten håller fukten. Sen sår man, sprayar på vatten lite då och då och efter ett par dagar, kanske en vecka ungefär, är krassen klar för klippning.
For the love of forks, spoons and knives…
Jag älskar att fotografera mat. Och jag älskar gamla köksredskap och bestick. Helst sådana som inte längre kan dölja att de har en historia. Skedar så använda och nednötta att de inte längre har en symmetrisk form. Det har ju höjts ett och annat ögonbryn när jag i vild förtjusning kastat mig över buckliga skedar med hål i, eller bestämt bett antikhandlaren att absolut INTE putsa besticken jag köpt.
En liten del av min besticksamling fick bli fotomodeller. Strikt uppställda för tagning likt en skolfotografering på 50-talet. Nu har de också blivit planscher.
En enkel upphängning med inspiration från de gamla skolplanscherna gör man genom att såga till fyra bitar av en tunn trälist, borra hål genom dem, och sedan skruva ihop dem med några skruvar och vingmuttrar i mässing. Svårare än så behöver det inte vara!
Om du precis som jag gillar gamla bestick och vill köpa en plansch av mig – tveka inte att skicka ett mail!
Ibland räcker det ju att bara titta lite på skönheterna, så låt mig presentera…
Ladies and gentlemen, let me present….
The Spoons!
The Forks!
And last but not least…
The Knives!
Ha en trevlig helg!
Pax – en tavla och lite tankar om återbruk och upcycling
Återvinning, upcycling… Kärt barn har många namn. Och att återanvända skräp har ju blivit högsta mode. Det är en bra tanke. Även om det ibland kanske blir lite bakvänt – att man liksom skapar skräpet för att ha material till det man ska tillverka. Jag tror ni fattar vad jag menar.
Hur som helst sprang jag på en jättevacker gammal hålslagare från 1930-talet på en sommarloppis en gång. Handen på hjärtat så använder jag sällan hålslagare numera. Men. De där små prickarna som trillar ut kan man ju (åter)använda… Limmade i mönster på ett vackert akvarellpapper blev det en liten tavla. Vet inte om man kan kalla det återvinning direkt. Men ganska fint blev det i alla fall.
Franska äppelgifflar – och vackra vinteräpplen på Upplandsslätten
Decembersolen stod lågt på himlen och klarade nätt och jämnt att lätta upp skuggorna under äppelträdet som redan hade tappat alla sina löv. Men som fortfarande hade sina äpplen kvar! Mitt ute på Upplandsslätten tvärnitade jag vid ett torp som hade ett sånt där fantastiskt äppelträd översållat av frostnupna äpplen. Varför lämnar fåglarna vissa äppelträd helt i fred, medan andra får sina äpplen sönderhackade redan i augusti?
Det var så vackert att jag bara var tvungen att stanna till, kliva in under trädet och dofta lite på hela härligheten…
Och nej, jag pallade faktiskt inte ett enda äpple. Men några bilder blev det.
Nu är vi inne på de sista vinteräpplena. Min mamma har som vanligt lagrat äpplen i kallförrådet, varsamt inpackade ett och ett i tunt papper. Som tonåring tyckte jag det var oerhört patetiskt att hålla på att lagra svenska äpplen, när det fanns Granny Smith att köpa året om. Idag högaktar jag hennes äppellagring.
Noggrant lagrade äpplen av rätt sorter lär kunna hålla ända in i maj, eller till och med till midsommar.
Den som har lyckan att fortfarande ha överflöd av äpplen kan göra härligt frasiga franska äppelgifflar. (Nåja, det går ju fortfarande att köpa äpplen i affären. Men välj gärna en annan sort än Granny Smith till dessa) Perfekt en kylig vintereftermiddag till en varm kopp te eller kaffe.
Franska äppelgifflar låter kanske lite fisförnämt. Men, man behöver inte alltid krångla till det för sig. Köper man färdiga smördegsplattor är det lätt som en plätt! Och de blir till och med godare än dem man köper i Frankrike! (Kanske).
Börja med att koka en kompott på äpplena. Skala och klyfta ganska grovt, det ska vara lite bitar kvar i kompotten. Koka dem mjuka i vatten, tillsätt socker först när äpplena börjar få rätt konsistens. Använd syltsocker så är det lätt att få rätt konsistens på kompotten. Krydda med kanel efter smak. Låt svalna en stund.
Ta fram smördegsplattorna ur frysen och låt dem tina ungefär en kvart. De ska inte vara helt tinade, lite kalla bör de vara. Jag använde en slags ”pajform” som man också kan göra ravioli med. Formen har jag hittat på loppis (var annars?), men det går lika bra att ta ut rundlar ur degen med ett glas, vika dubbla och klämma ihop dem med en gaffel. Pensla med lite ägg.
Grädda i drygt 200 grader tills gifflarna börjar på färg och degen rest sig fint.
Medan du gräddar gifflarna kokar du en sockerlag på 1 dl vatten, 1 dl socker och någon tesked citronsaft. Koka tills sockret löst sig. Ta ut gifflarna och pensla dem med sockerlagen.
Grenkruka med Tage Andersen-inspiration
Knappt har snön kommit, så börjar man längta efter vår – och sommar! Jag har precis lämnat ett trädgårdsjobb till en tidning med bilder från bland annat Gunillaberg i Småland. Vilket litet paradis! Jag var där en riktigt varm seneftermiddag i juli när högsommarhettan låg som ett filter över hela världen och eftermiddagssolens släpljus la extra magi över det jag såg. Mitt ute i skogen, mitt i ingenstans, hittar man detta paradis. Här möter naturen kulturen, vilt och tuktat sida vid sida. Ett besök på Gunillaberg rekommenderas verkligen om man har vägarna förbi.
Tage Andersens karaktäristiska skulpturer dyker upp lite överallt i trädgården. Trädskulpturer byggda av träd som inte klarat vinterkylan här på småländska höglandet. Men som tagits tillvara och blivit ”nya träd”. Krukor inklädda i grenar. Metall, trä och blommor. Så typiskt Andersen.
Med inspiration av mitt besök satte jag genast igång att göra egna krukor. Jag hade inte riktigt tid att samla ihop gamla vackra patinerade grenar från naturen. Det fick bli sly och sekatör. Men det blev ganska fint det med.
Najtråden åkte fram, den skulle jag inte kunna leva utan. Sen band jag ihop grenarna genom att vrida tråden ett varv mellan varje pinne. Hur enkelt som helst.
Här kommer lite inspiration från Gunillaberg och Tage Andersen karaktäristiska konst. Visst längtar man efter sommaren! Och grenkrukan kan man göra redan nu.
Min starka fisksoppa
Den här fisksoppan är en klassiker som jag gjort i snart 20 år varje vinter. Ursprunget är ett recept ur Anna och Fanny Bergenströms bok ”Vinterns goda ting”, men jag har förenklat det en aning, dragit ifrån något MEN framförallt lagt till ett rejält mått hetta från piri-piri. Jag gillar när den här soppan är så stark att man blir tårögd! Gör man inte det kan man naturligtvis hoppa över chilin helt. Eller ta lite mindre.
Jag använder:
2 burkar hela eller krossade ekologiska tomater
lika mycket vatten
1 stor gul lök
olivolja
1 squash
2 pkt saffran (1 gram)
4 stora vitlöksklyftor
ca 3 st piri piri torkade
1,5 dl vitt vin
Fisk- eller grönsaksfond
ca 250 gram laxfilé
ca 250 gram torskfilé (eller byt mot lax)
1 burk kräftstjärtar
1 burk ekologisk creme fraiche (kokbar)
torkad oregano efter smak
färsk bladpersilja
Gör så här:
Hacka lök och pressa vitlök. Fräs i olivolja i botten av en stor kastrull. Krossa piri-pirin med hjälp av en plastpåse (om man krossar dem i handen och sedan råkar klia sig i ögat är nämligen ingen hit, det har jag provat) och häll i. Tillsätt saffran och vitt vin och låt fräsa. Skiva och skär squashen i bitar och lägg i kastrullen. Fräs på hög värme en stund. Tillsätt krossade tomater och lika mycket vatten. Jag brukar fylla burkarna med vatten, då får jag samtidigt med allt ur burkarna. Låt koka upp ordentligt och smaka av med fond, ev salt om du inte vill använda fond. Så här långt kan man förbereda soppan en dag i förväg, eller några timmar i förväg, och sedan låta stå kallt tills en stund innan servering.
Skär fisken i lagom stora tärningar, lägg i den kokande soppan ett par minuter innan den ska serveras så att fisken inte blir överkokt. Vispa i creme fraiche och torkad oregano efter smak. Sist av allt slänger man i kräftstjärtarna, de ska bara bli varma. Dekorera med bladpersilja om du har. Servera med ett gott vitt vin, nybakat bröd (se mina sommarbaguetter) och en klick aioli. Trevlig helg!