Hemgjorda krustader
På 1920-talet lär det ha funnits ett krustadjärn i snart sagt varje välutrustat kök. I dag är det väl få som ens vet vad det är? Jag hade lyckan att trilla på ett på en loppisrunda strax före jul. Det blev mitt för 20 kronor!
Inte för att vi äter krustader var och varannan dag i min familj, jag tror faktiskt att vi i princip aldrig gjort det. Förrän nu. Både julafton och nyårsafton kröntes med krustader. Hemmagjorda!
Det fungerar exakt på samma sätt som när man gör struvor. Man gör en pannkaksliknande smet, hettar upp frityrolja i en kastrul, doppar ned järnet en gång i oljan så det blir hett och doppar det sedan i smeten. Sen ned i frityroljan och friterar tills struvan eller krustaden fått fin färg. När man lossat krustaden doppar man järnet direkt tillbaka i smeten, och sen fortsätter man på samma sätt. Det är jätteroligt!
I de flesta recept står det att man ska använda kokosfett eller frityrolja att fritera i. Det doftar inte ros direkt och mitt kök brukar liksom försvinna in i en tjock Lützendimma, trots att fläkten är på. Använder man istället jordnötsolja både smakar och doftar det betydligt mindre av den där obehagliga frityrdoften.
Struvor ska ju vara söta och doppas i socker, medan krustaderna ska fyllas med salt stuvning eller lite kall löjrom, creme fraiche och hackad rödlök. Krustaddegen bör därför vara lite salt. Jag hittade ett recept på nätet som fungerade bra. Då använder man:
100 gram vetemjöl
1,5 krm salt
1 krm socker
1,5 dl vatten
1 äggula
1 tsk smält smör
jordnötsolja till fritering
Vispa ihop ingredienserna till smeten och häll i en mugg eller ett glas. Sen är det bara att sätta igång. Tänk på att ha ett lock till kastrullen till hands. Het olja måste man hantera lite varsamt och om den mot förmodan skulle börja brinna är det lock på som gäller!
Låt krustaderna rinna av på ett hushållspapper och svalna ordentligt innan du fyller dem med något riktigt gott. Löjrom, creme fraiche och finhackad rödlök är svårslaget! Sen är det bara att hitta en anledning till fest.
