Pasteis de Nata, eller nåt…
Jag gillar när saker har en historia. Anrika gamla kaféer där poeterna sippat sitt kaffe, mytomspunna bakverk med hemliga recept. Men det är inte främst därför jag älskar de portugisiska vaniljbakelserna Pasteis de nata. De är goda, helt enkelt!
Men de har sin historia också. Enligt legenden skapades receptet på 1800-talet av katolska munkar vid klostret Mosteiro dos Jerónimos i Lissabon. De använde stora mängder äggvita för att stärka textilier, och äggulorna skulle ju också användas.
Det RIKTIGA receptet är hemligt, och de flesta som kan göra Pasteis de Nata verkar hålla hårt på traditionen att hålla sina recept hemliga…
För trots att jag hittat ett otal recept har jag inte hittat rätt ännu. Det här blev ganska gott, faktiskt. Men det blev inte helt perfekt.
Så här gjorde jag, du behöver;
3 tsk maizena
1/2 vaniljstång
1,5 dl socker
1,5 dl mjölk
6 äggulor
1 pkt färdig smördeg
Sätt ugnen på 200 grader. Ta klä en muffinsplåt med smördeg, receptet räcker till ca 12 st.
Koka upp mjölk, socker, maizena och vaniljstång och vispa tills det tjocknar. Ta upp vaniljstången, dela den på mitten och skrapa ur fröna. Vispa ner vaniljfröna i krämen och släng stången.
Vispa försiktigt ned en äggula i taget och vispa tills krämen tjocknar en aning. Skeda upp i formarna och grädda i cirka 15-20 minuter.
Jo, det blev riktigt gott. Men jakten på det riktiga receptet fortsätter!
