Den svarta tråden… har löpt som en röd tråd i min skaparlust. I boken ”Fil De Fer – Luffarslöjd” gjorde jag ett ganska komplicerat äggställ och äggkoppar på kycklingfötter. Men det kan duga med något mycket enklare än så.
Några servettringar med påskharens profil är en liten detalj som kan bli fin på påskbordet. Som svarta pennstreck på ett vitt papper.
Det blir en annorlunda jul i år, det har väl ingen missat. Kanske en hel del extra tid att julpyssla och fixa hemma, om man inte kommer av sig helt…
Kanske får julkorten ett uppsving i år? Själv är jag värdelös på att skicka julkort och har inte gjort det på många, många år. Men kanske får jag iväg ett litet kort i år?
I min bok ”Fil De Fer Luffarslöjd” gjorde jag ett kapitel med kort. Det är alltid kul att blanda material. Blanda hårt och mjukt, platt och formbart, papper och ståltråd…
En mistel i luffarslöjd blir jättefin med små bär av pärlor i varje bladveck. Mistelns karaktäristiska växtsätt är enkel att härma och så typisk som symbol för julen. Och när det inte blir några kindpussar eller julkramar kan man ju skicka iväg en liten mistel istället. Det blir en jul nästa år också så nu är det bara att sitta still i båten!
Lite för tidigt har man nu fått vårkänning. Ute blommar vintergäck, snödroppar, körsbärskornell och tibast sedan mer än en månad. Fåglarna kvittrar. Det är en bitterljuv känsla att möta våren så tidigt. För vad är det vi gör med vår planet? Varför fortsätter vi bara att leva som förut trots att alla varningssignaler blinkar rött?
Kungsängsliljan är hur som helst inte från trädgården, än har den inte tittat upp ur jorden vad jag vet. Men den står fint i ett glasrör och så här års brukar jag köpa hem någon kruka med kungsängsliljor, snitta dem och sedan gräva ned lökarna i jorden…
Det här glasröret fick en hållare av järntråd, med tvinnat ben och en rund fot. Inte perfekt på något sätt, men perfect is boring…
Jag är svag för provrörsvaser i alla dess former, en annan variant finns med i min bok FIL DE FER Luffarslöjd, den ser ut så här…
Vet inte om det är helt normalt att det här är resultatet av några lediga timmar i soffan? Men å andra sidan – vem vill vara normal?
Jag har sett så många olika versioner av dessa bilar med granen på taket så det här fick bli min version.
Det är nåt meditativt med att arbeta med järntråden. Ett ögonblick blir till timmar av full koncentration. Och så plötsligt har man tillverkat nåt av den där ståltråden…
Jag låter bli att posta en full beskrivning på bilen här. Men snabbt förklarat har jag gjort sidorna på bilen först i två likadana stycken, sedan satt ihop dem med motorhuven och tackräckena. Sist satte jag fast sidodörrarna.
Om någon vill ha utförligare beskrivningar och flera uppslag på projekt finns det i min bok ”FIL DE FER Luffarslöjd”.
Nu är det dags att advenstsstöka lite här hemma.
Januari är inte månaden jag jublar över i vanliga fall… Men i år fick jag jag ett lite extra kul uppdrag som satte lite guldkant på tillvaron för ett par dagar. Min svägerska, som driver Bomans hotell bad mig tillverka några brudkronor till en bröllopsmässa på Grand Hotel den gångna helgen.
Jag minns att jag hade hade tankar på att göra någon brudkrona eller en tiara till min bok om Luffarslöjd. Men det var så många andra projekt som skulle med så det föll liksom bort ur tanken.
Hur som helst kommer några bilder på brudkronorna här…
Den här är gjord av vanlig svartglödgad järntråd och facettslipade glaspärlor
Tiaran är tillverkad av mässingstråd och facettslipade glaspärlor.
Brudkronan med bladformer är gjord av koppartråd och pärlor.
Ibland slår de in. Drömmarna man gått och ruvat på. Oftast efter ganska mycket jobb och en hel del beslutsamhet. Det är få saker i i livet som sker av sig själv eller en lycklig slump. Men trots allt jobb måste jag nypa mig lite i armen när jag bläddrar i boken ”FIL DE FER – Luffarslöjd” Min egen.
Jag gick en kvällskurs i luffarslöjd för en herrans massa år sedan. Minst ett decennium sen, troligtvis femton år sedan. Efter första kvällen, med en aning såriga fingrar sprang jag som vanligt till stadsbiblioteket och kollade vad det fanns för böcker i ämnet. Inte någon bred flora kunde jag besviket konstatera. Ingen jag kände mig särskilt inspirerad av. Och det är början på historien om den här boken…
På baksidan har jag skrivit följande introduktion till boken;
”Historien om en tråd
…och vad man kan göra med den
Ända sedan den industriella revolutionen gjorde metalltråd billig att tillverka har trådkonsten blomstrat. I Europa blev metalltråd, ett par tänger, starka nypor och god fantasi ett sätt för kringresande att försörja sig i början av 1900-talet. Luffarna gav namn åt slöjdarten och på sina vandringar tillverkade de brödnaggar, vispar, äggkorgar och andra numera klassiska bruksföremål som funnits i snart sagt varje kök.
Den här boken lär dig tillverka trådföremål som de gjordes för hundra år sedan. Men här finns också trådslöjd som tagit ett kliv in i framtiden och konstens värld. Receptet är lika enkelt än idag; metalltråd och ett par tänger. Och framförallt – god fantasi.
Låt dig inspireras, lär dig teknikerna och läs historien. Om en tråd.”
Förutom att jag haft väldigt kul längs vägen så känns det bra att uppmärksamma ett gammalt hantverk som man ofta rynkat på näsan åt en aning. Som är dåligt dokumenterat eftersom föremålen ansetts värdelösa och vardagliga. Men ändå en bit av vår kulturhistoria – och vår samtid. För sällan är det väl så många som känt behovet av att skapa något med sina egna händer efter långa dagar på en kontorsstol. Pyssel (ett ord som jag fortfarande har en aning svårt att använda) allehanda handarbete och hantverk är vår tids terapi. Det är bara att plocka fram ståltråden och tängerna och sätta igång!
Jag upphör inte att fascineras av hur mycket man kan göra av ett så enkelt material som ståltråd. Ständigt hittar jag nya inspirationskällor och konstnärer som förvandlar detta skitiga garagematerial till riktiga konstverk! (Nej, jag hävdar INTE att ovanstående gran är ett konstverk. )
Ofta när jag reser slänger jag ner en rulle ståltråd i bagaget. Bara för att jag vet att om jag får tid över blir jag lite rastlös och vill göra något med mina händer. Dessutom brukar en resa alltid ge ny inspiration och nya idéer.
Förra året i november blev jag strandad i Spanien en vecka längre än planerat med vattkoppigt barn som inte kunde flyga hem. Som tur var hade jag en rulle koppartråd i väskan…
Den gamla sönderfallna boken med vackert gulnande blad hittade jag på en loppis i Barcelona. Det blev en enkel julgran…
Och nya glasögon.
Jaha, då var det dags igen. Att fira in ett nytt år. Och för årets alla fester och middagar kommer här några tips på placeringskortshållare. Den ovan är gjord av en gammaldags klädnypa och lite koppartråd. Jag är ju lite lätt galen i ståltråd i alla dess former, just för att den är så enkel att forma!
Nästa tips är en jätteenkel idé jag snott från min goda vän Natasha. En liten glittrig bokstavsetikett på en gammal servettring, svårare än så behöver det inte vara!
Prickgirlanden syr man snabbt ihop av utstansade papperscirklar. Lägg den som en lång girland över alla tallrikar och skriv sedan på namnen. Här gäller det att vara klar med bordsplaceringen, för den tål inga ändringar i sista minut…
Sista tipset kräver hårda nypor, eller en träklubba och ett städ. Forma en gammal gaffel till en servettring så har du hållare till både servett och placeringskort i ett.
Hoppas du får en härlig nyårsfest och många trevliga middagar med kära vänner 2015.
En rulle mjukglödgad ståltråd och en tång. Det är allt man behöver för att roa sig en varm, ledig dag på bryggan. 
Ända sedan jag för tio år sedan gick en kurs i luffarslöjd har ståltråden virat sig tätt runt mitt hjärta. Den är så användbar! Man kan göra allt från brödkorgar och komplicerade fågelburar till enklaste enkla skiss av ett par bestick. Att rita och skulptera i ståltråd behöver inte vara mer komplicerat än att göra en enkel blyertsskiss. Principen är densamma.
Nästa steg är att göra skissen tredimensionell, en enkel skulptur behöver inte vara krångligare är konturerna av en kopp och en kanna. Tror inte jag behöver orda så mycket mer om detta, ni ser själva hur enkelt det kan vara…
Som sagt, det finns ju snyggare saker att ha äggen i än de vanliga äggkartongerna i returpapper… Här kommer nästa förslag; en klassisk äggkorg i Fil de Fer, alltså luffarslöjd på ren svenska. Korgen är en klassisk modell att hämta ägg i. Kanske inte den mest praktiska att förvara dem i sen, men man kan ju ha äpplen eller tomater i den istället.
Hur som helst är korgen inte särskilt svår att tillverka själv, det ser betydligt svårare ut än det är. Jag gjorde en beskrivning till tidningen Allt om fritidshus för några år sedan. Den kommer här:
Klassisk äggkorg i luffarslöjd
Det här behöver du:
5 svetstrådar 2 millimeter tjocka (AGA H44)
Tunn svart ståltråd 0,7 millimeter tjock
Svart najtråd 1,5 millimeter tjock
Tidningspapper att göra ståltrådsrullar av
Tång
Kraftig avbitartång, typ bultsax
Gör så här:
1. Börja med att klippa till fem långa bitar av den tunnaste tråden. Cirka 2 meter långa bitar är lagom. Vik trådarna på mitten så att du vet var mitten är.
Rulla ihop tio små spolar av tidningspapper och rulla upp tråden från båda ändar på de avklippta trådbitarna.
Lägg ihop de fem tunna trådarna med fem svetstrådar. Håll trådarna i ett grepp så att svetstrtådarna ligger så platt som möjligt parallellt med varandra och de tunna trådarna ovanpå. Surra ihop dem på mitten med tunn ståltråd, och fäst i båda ändar genom att peta in tråden tillbaka under det lindade området.
2. Böj ut svetstrådarna så att de fördelar sig jämnt. Fördela trådspolarna så att varje svetstråd har en trådspole. Snurra tråden tre varv runt varje svetstråd.
Gör en liten ögla på najtråden och fäst på en av svetstrådarna. Fäst sedan najtråden vid varje svetstråd genom att fortsätta snurra den tunna ståltråden två varv runt varje svetstråd. På så vis både fäster man tråden och får ett lagom avstånd till nästa varv.
Fortsätt på samma vis tills du har fått en lagom stor platt botten på korgen.
3. Vänd på botten så att sidan med najtråden ligger nedåt. Nu kan du börja böja svetstrådarna uppåt och forma dem till en rund korg. Allt eftersom man kommer längre uppåt fortsätter man att forma svetstrådarna som är ganska hårda att böja. 
4. Den klassiska äggkorgen är något päronformad, men med en tydligare ”knyck” i midjan och den översta delen är rak som en cylinder. Håll korgen en bit ifrån dig så är det lättare att se hur trådarna ska böjas.
5. När man gjort sista varvet klipper man av svetstrådarna, men lämnar ett par centimeter. Använd bultsax, för svetstråden är inte lätt att klippa av med vanlig avbitartång.
6. Böj ned ändarna på svetstråden med hjälp av en tång. Fortsätt att vira de tunna trådarna runt översta kanten. Om man vill kan man göra sista varvet najtråd dubbelt, för att få en mer markerad överkant på korgen.
7. Klipp till en lagom lång bit najtråd till handtag. Klipp tråden så lång att den räcker att vikas dubbel.
8. Vira tunn tråd längs hela handtaget, vira tätt så syns inte skarvarna och så att handtaget blir bekvämt att hålla i.
Nu är korgen klar. På med hucklet och ut i hönsgården! Snart är det påsk.