Arkiv för kategorier: Trädgård

Flädersaft är väl kanske den enda saften många av oss vuxna dricker. Den här härliga drinken görs på flädersaft och mineralvatten, med en liten isstjärna av vattenmelon i. Ett jättebra alkoholfritt alternativ som ändå har en vuxen smak.

Årets flädersaft är klar nu. Inte för att jag gör flädersaft varje år, men just i år blev det av. Eftersom jag inte har någon egen fläder åkte jag länge och suktade efter alla andras fläderblommor som man ju kan känna doften av på långt avstånd. Oftast står de ju i någons trädgård eller längs en kraftigt trafikerad väg eller åkerkant. De två senare alternativen känns inte så lockande att plocka av eftersom blommorna troligtvis är överösta med avgaser och bekämpningsmedel från jordbruket. Till slut hittade jag i alla fal en buske som stod lämpligt invid en cykelväg på långt avstånd av både bilvägar och åkrar.

Anna Bergenströms klassiska recept på flädersaft behöver inte mixtras med. Det enda jag är noga med är att alltid använda ekologiska citroner när skalet ska vara med, och eftersom de ekologiska citronerna oftast är ganska mycket mindre än ”vanliga” citroner kan man behöver ta lite mer citron. Jag använde:

30 blomklasar fläderblom

4 citroner

1,5 liter vatten

2 kilo socker

50 gram citronsyra

Gör så här:

Skaka av alla eventuella insekter från fläderblommorna och kapa skaften så kort som möjligt. Lägg blommorna i botten av en rymlig kastrull. Skölj och skiva citronerna tunt och lägg över fläderblommorna. Hetta upp vattnet och lös sockret i. Blanda ned citronsyran. Häll den varma sockerlagen över blommorna och citronerna. Lägg på ett lock och ställ kallt i tre dagar. Rör om två gånger om dagen, morgon och kväll. Sila av och frys in i mindre plastlådor så räcker saften hela vintern.

Omrörningen bör man inte hoppa över, det är nämligen inte alls för smakens skull man rör i saften utan för att undvika att anaeroba bakterier ska börja föröka sig, sporer som finns i naturen och som om de får föröka sig i vår föda framkallar förgiftning hos människan, så kallad botulism. Det är nog väldigt sällsynt att det händer med flädersaft, oftast är det dåliga konserver, till exempel sill eller gravad fisk som orsakar botulism.

Jag hade själv ingen aning om att det var därför man ska röra om i flädersaften innan jag pratade med en av mina bästa vänner, Anna Johansson Gordon, som är bra på det där med livsmedelshygien. Jag ringer ofta henne om det är något jag undrar över vad gäller livsmedel, typ – Blir man sjuk av sur grädde? Är det farligt att äta mögligt bröd? Hur länge kan köttfärs stå i rumstemperatur innan den blir dålig? Kunskaper som var självklara förr men som verkar vara på utdöende idag när vi köper allt färdigt.

För att piffa flädersaften en aning kan man göra små isstjärnor av vattenmelon. Skär skivor av melonen, stansa ut stjärnor och frys in tills du behöver dem. Fungerar både som isbitar och lite extra smaksättare. Skål!

Sparrissäsongen börjar närma sig sitt slut för i år. I alla fall för den svenska sparrisen. Ända sedan jag var barn har jag sett den växa vild i Skåne kring min mammas sommarställe på Österlen. Och för 18 år sedan sadlade en av mina fd kollegor, trädgårdsjournalisten Karin von Schenck, om och blev sparrisodlare på Österlen.

Idag var jag och besökte henne ute på fältet inför ett reportage till TT. Det är hårt arbete, sparrisen växer så det knakar just nu och nya pinfärska skott skördas varje morgon. Men sparris är egentligen ingen nyhet på de svenska åkrarna. Österlen har en lång sparristradition och kring förra sekelskiftet var sparris mycket populärt i Sverige och hela Europa. Fram mot 1930, 40-talen började såväl fält som odlare bli till åren samtidigt som en billigare amerikansk sparris började importeras. Och så lades den svenska sparrisodlingen i träda. Fram tills mitten av 90-talet när flera friska entreprenörer drog igång den svenska sparrisodlingen igen. Heja, heja, Karin och alla ni andra sparrisodlare som ger oss fantastiskt god och närproducerad sparris!

Karin von Schenck på bilden ovan berättade bland annat att i Tyskland äter man betydligt mycket mer sparris per person och år än vad vi gör i Sverige i dagsläget. Men där föredrar man den vita sparrisen. Vi svenskar äter hellre den gröna, och trots att det är samma planta (som bara kupas över om man vill ha vit sparris) så är den gröna betydligt mycket nyttigare. Den innehåller en massa nyttiga vitaminer och mineraler, bland annat folsyra som är viktig för alla kvinnor i barnafödande ålder.

Så vad lagar man? Det finns massor av goda recept med grön sparris, jag brukar göra en risonisallad med sparris, vitlök, hyvlad parmesan, tomater och grillad squash. Den går hem hos såväl barn som kräsna män. (Ni som känner mig vet vad jag menar.)

Du behöver, till ca 4 portioner:

3 dl risoni (pasta i form av riskorn)

10 sparrisstjälkar

1-2 vitlöksklyftor

olivolja

1 citron

10 körsbärstomater

1 liten squash

Parmesan efter smak

Salt och peppar efter smak

Gör så här:

Skölj, skala och skär sparrisen i lagom långa munsbitar. Koka risonin i välsaltat vatten, och koka samtidigt sparrisen några minuter i en sil över pastavattnet. Ta upp sparrisen innan den är färdigkokt och fräs i olivolja tillsammans med pressad vitlök. Skiva och stek squash, helst i grillpanna. Skär tomater. Häll av pastan. Blanda ned sparris, tomater och stekt squash i den färdigkokta pastan och hyvla ned rikligt med parmesan. Pressa över citron. Salta och peppra. Servera med mer parmesan.