Höstlövsrosor av de allra sista löven

Jag har svårt att välkomna november. De allra sista löven har fallit och mörkret lägger sig som en tung filt över allt. Naturen doftar död och förruttnelse.

Det finns dock ljusglimtar. Den första frosten hälsade på härom natten med en sagolik morgondimma som följeslagare.

Av de sista gula löven jag kunde hitta gjorde jag en bukett höstlövsrosor. Det är enkelt. Man viker dem på mitten och snurrar ihop dem som en rulle, lägger några löv omlott och ”skrynklar” de yttre löven en aning för att få rosen lite rufsigare utåt kanterna. Avslutar genom att fästa ihop rosen med ståltråd lindad runt nederdelen och skaften. Till rätt person blir en hel bukett sådana här rosor minst lika fin att ge bort som en bukett vanliga rosor.

Det allra märkligaste var att när jag doppade näsan i buketten – så luktade den faktiskt ros! Riktig rosdoft. Det låter som en skröna, men det är helt sant. Jag var tvungen att prova på min man också för att försäkra mig om att jag inte drabbats av någon mörkerdepressionshallucination. Men nej. Även han kan bekräfta att rosorna luktar ros.