Småpotatis, småpotatis…
Ibland glömmer man. Den där påsen med potatis som hamnat lite i skymundan i skafferiet, till exempel. Plötsligt är potatisarna helt skrumpna. Men vilken växtkraft! Ur påsen växte massor av nya, vackert lila rotskott i ivrig jakt på näring och sol.
Alltför ofta slänger vi mat i onödan. Bäst före datum har – som Fredrik Lindqvist sa någon gång – förvandlats till ”giftigt från och med”. Och åker i soporna utan pardon. Men en säck potatis som slagit rot i skafferiets mörka vrå går att återanvända. Ner i en hink med jord och så fick de fortsätta växa i några veckor…
Sen, när vi kom hem efter semestern var det dags att skörda. Lyckliga små barnfingrar letade i krukornas varma jord efter nytt liv. Gulliga små barnpotatisar. Vad kul det kan vara att lära! Och gott blev det. Recept kommer snart här på bloggen. Tills dess – tänk en extra gång innan maten åker i sophinken.
Så vackra bilder! Du är verkligen duktig!! Vi skulle gjort den där kokboken ihop hela köttbullegänget! Kram
Tack Caisa! Ja men det är ju inte försent än.