Arkiv för år: 2014

Vackra vita björkstammar är det väl synd att göra ved av – om man kan göra något annat? Och det kan man. Lampfoten här ovan gjorde jag för ett par år sedan, och den är fortfarande lika vit och fin. Några öglor skruvade jag in i stammen för att hålla den gammaldags tvinnade elsladden på plats. Sen var det bara att montera en lamphållare upptill och en fot nedtill. Foten fick bli av samma princip som en klassisk  julgransfot, fast i ett striktare utförande. Jag beställde den på en mekanisk verkstad. En snygg, svart julgransfot hade säkert fungerat precis lika bra. Eftersom stammen krymper en aning när den torkar är det dock bra att man kan dra åt skruvarna för att få stammen att stå stadigt.

Ännu enklare är det att tillverka dessa glasunderlägg. Allt man behöver är en bit lagom tjock björkstam och en bra såg. Har man inte en riktig kap- och gersåg går det bra med en japansåg. Men det är bra att använda en geringslåda så att snitten blir raka. Sen är det inte svårare än att skära korv…

Ljusstakarna är också bara tillkapade i olika längder, mest för att få fina snittytor. Det var faktiskt bitar jag plockade direkt ur vedkorgen! Sen borrar man hål för ljushållare i metall. Men tänk på att detta inte är ljusstakar att glömma levande ljus i!

Är man lite haj på att snickra och har tillgång till ett snickeri, kan man klyva stammarna på längden och göra så här fina sänggavlar genom att limma de kluvna längderna mot en vitmålad träskiva. Bilderna nedan kommer från Bomans Hotell i Trosa där min oerhört kreativa svägerska Kristin Boman inreder med liv och lust. Jag har haft förmånen att få fotografera rummen till Bomans hemsida och har också skrivit och fotograferat till boken om Bomans med titeln ”Oh, so Bomans!” Ett hett tips till alla som gillar inredning – även om jag kanske kan anses vara jävig.

Björklöven  är målade av Karin Hedenvind, som satt stor prägel på hela hotellet med sina fantastiska väggmålningar.

Alla hjärtans dag får gå i rosa toner i år. Ett hjärta av det som fanns i skåpen… trikåtband, snörstumpar, någon liten spetsstump, bollfrans och snedslå i rosa toner. Perfekt för alla er som har förråden fulla av färdigrivna matt-trasor, men inte orkar eller har möjlighet att väva trasmattor. Eller kanske som ett minne av gamla barnkläder? Trasor av favoritklänningarna, barndomens brokiga påslakan. För alla som älskar återvinning!

Eftersom jag är svag för rosa fanns det en del i dito toner i lådorna… Och hur man gör kräver knappast någon mer förklaring än detta:

HAPPY VALENTINE!

Jag fastnade i Andrées luftfärd i julas. Fick Bea Uusmas bok ”Expeditionen” i illustrerad utgåva i julklapp och kunde nästan inte släppa den under hela julhelgen. Det är något fashinerande med dessa äventyrare! Och lite extra fashinerande är det ju att ingen egentligen vet vad det var som hände, varför de dog där ute på Vitön, med fulla matförråd, tält och bränsle kvar i gasolköket.

Det hade däremot inte varit särskilt svårt att räkna ut att själva luftfärden inte skulle gå så bra. Förutom att ingen tidigare överhuvud taget flugit några längre sträckor i luftballong innan de gav sig av läckte ballongen som ett såll redan innan start. Dessutom var det första som hände att man tappade styrlinorna vid starten och alltså flög helt utan styrförmåga. Ändå fortsatte man, i sann dumpositiv anda. Framåt marsch. Mot nordpolen!

Så, jag tänkte att jag får ju helt enkelt konstruera min egen luftballong här hemma i hallen…

Jo, man kan nog undra om galenskapen smittar. Så här gjorde jag i alla fall:

Häng fyra bitar jutesnöre över en rund lampa. Knyt ihop tamparna två och två en bit ned. Låt tamparna byta partner och knyt ihop dem två och två igen så att de bildar ett nät. Knyt likadant ytterligare en gång.

Som korg tog jag en av mina flaskhållare från köket och fäste i tamparna med lite ståltråd. Ingen komplicerad ingenjörsteknik, alltså.

Knäppt och knasigt, kanske. Men åtminstone helt ofarligt.

Och om du undrar vad det är för tamp som hänger ur korgen ned på golvet så är det styrlinan. Fast den är faktiskt lös.