Varm choklad är väl aldrig fel? Nja, kanske väljer man hellre glass en smällhet sommardag, men även en vårkväll efter stök i trädgården sitter det fint med lite varm choklad. När jag var liten blandade mamma kakao och socker i het mjölk. Nu smälter jag hellre riktig choklad direkt i mjölken. Det är trevligt att förbereda en rejält tilltagen sked med favoritchokladen om man vet att man ska ha den senare, kanske bjuda vänner på. Smält – och stelnad igen – i vackra skedar så att var och en får välja ljus eller mörk efter egen smak. Kanske vill man till och med ha två?

För att chokladen inte bara ska smälta utan också stelna och fortfarande se trevlig ut bör den tempereras. Det här med choklad är ju en hel vetenskap och jag är verkligen ingen expert. Men jag har provat att temperera choklad under ledning av experten Jan Hed en gång, faktiskt! I källaren på Vetekattens bageri. Inte helt lätt, krävs nog en del träning. Därför har jag full respekt för hantverket att tillverka egna praliner. Men det här är lite enklare i alla fall. Man kan nämligen ta en fuskväg när man tempererar chokladen hemma.

Börja med att riva eller finhacka chokladen. Smält hälften av den i micron, den ska värmas upp till 48-50 grader om det är mörk choklad, 45 grader för mjölkchoklad. Här behöver man verkligen en bra mattermometer annars har man inte en chans!

Rör sedan i resten av chokladen så att även den smälter och fortsätt att röra tills temperaturen sjunkit till 27-28 grader för mörk choklad och 25-27 grader för mjölkchoklad. Stoppa in den i micron igen och värm tills chokladen åter mäter 31-32 grader för mörk choklad och 30 grader för mjölkchoklad. Häll i skedar och låt stelna.

Det är lite knepigt att värma till rätt gradtal, det är lätt att det blir för varmt eller att chokladen stelnar för mycket om man rör för mycket. Är det för fuktigt i köket, eller om man inte riktigt lyckas med temperaturerna kan man få små vita prickar som kallas ”fat bloom”. Det syns på den ljusa chokladen här nedan. Jag tycker inte att det är någon katastrof i det här läget, chokladen stelnar och är lika god ändå!

Så snart vårsolen börjar skina brukar jag få cravings efter citrusfrukter. I och för sig har jag det litegrann året om, citroner är ett absolut måste i mitt kök, men så här på vårvinterkanten brukar suget sätta in extra mycket.

Lemon kurd använder jag oftast till efterrätter med bär. Bladad i lättvispad grädde till jordgubbar är till exempel oslagbart. Jag har inga problem med att köpa den färdig, men ännu härligare är det så klart att göra sin egen på riktiga, ekologiska citroner, ekologiska ägg och riktigt smör. Då vet man att det liksom är riktiga grejor, inga tillsatser, inget förtjockningsmedel, konserveringsmedel – inget krafs!

Det finns massor av mer eller mindre bra recept på lemon kurd. Grunden är alltid citroner, socker, smör och ägg. Ibland använder man lite maizena (majsstärkelse) och vatten också. Och utesluter äggvitorna. Det som gör skillnaden är egentligen mest mängden citron och socker. Två citroner kan ju smaka väldigt olika – och vara väldigt olika stora!

När jag gjorde boken om Bomans hotell för ett par år sedan tog jag ett par av de här bilderna. Det här är också Bomans recept på lemon kurd, plockad direkt ur deras receptregister. (Finns också med i boken såklart.)

Du behöver:

Gör så här:

Pressa citronerna och blanda med socker och smör i en kastrull. Smält långsamt på spisen. Vispa upp äggen och vispa ned i citronblandningen. Låt värmas sakta och ta av kastrullen vid första bubblan. Häll upp i varma glasburkar.