Smörgåskrasse – och längtan efter vårgrodd

Cress4©Anna-Lefvert

Fåglarna kvittrar utanför fönstret, vintergäcken och snödropparna blommar redan. Nu vill man ha vår på riktigt!! Det känns i hela kroppen att man behöver ljus, sol och nya krafter. Ett vitaminkick så att det där genomskinliga vinteransiktet börjar se levande ut igen.

Cress1©Anna-LefvertDet är lite tidigt att börja med vårsådden än. I alla fall det jag tänkt så i år. Men smörgåskrasse! Jag förflyttas tillbaka till barndomen av den kryddiga doften. Klippt smörgåskrasse på en smörgås med leverpastej, DET känns som rätt vitamininjektion just nu.

Vill man ha det lite extra fint till helgens frukostbord där var och en får sin egen portion kan man göra så här – så krassen i tömda ägg. Lite vadd av något slag i botten håller fukten. Sen sår man, sprayar på vatten lite då och då och efter ett par dagar, kanske en vecka ungefär, är krassen klar för klippning.

Cress2©Anna-Lefvert Cress3©Anna-Lefvert

For the love of forks, spoons and knives…

Spoon1©Anna-Lefvert

Jag älskar att fotografera mat. Och jag älskar gamla köksredskap och bestick. Helst sådana som inte längre kan dölja att de har en historia. Skedar så använda och nednötta att de inte längre har en symmetrisk form. Det har ju höjts ett och annat ögonbryn när jag i vild förtjusning kastat mig över buckliga skedar med hål i, eller bestämt bett antikhandlaren att absolut INTE putsa besticken jag köpt.

En liten del av min besticksamling fick bli fotomodeller. Strikt uppställda för tagning likt en skolfotografering på 50-talet. Nu har de också blivit planscher.

En enkel upphängning med inspiration från de gamla skolplanscherna gör man genom att såga till fyra bitar av en tunn trälist, borra hål genom dem, och sedan skruva ihop dem med några skruvar och vingmuttrar i mässing. Svårare än så behöver det inte vara!

 

Spoon3©Anna-Lefvert

Om du precis som jag gillar gamla bestick och vill köpa en plansch av mig – tveka inte att skicka ett mail!

Ibland räcker det ju att bara titta lite på skönheterna, så låt mig presentera…

Ladies and gentlemen, let me present….

The Spoons!

 

spoon©Anna-Lefvert

 

The Forks!

 

 

Fork©Anna-Lefvert

And last but not least…

The Knives!

 

 

Knife©Anna-Lefvert

 

Ha en trevlig helg!

spoon2©Anna-Lefvert

Pax – en tavla och lite tankar om återbruk och upcycling

Peace©Anna-Lefvert

Återvinning, upcycling… Kärt barn har många namn. Och att återanvända skräp har ju blivit högsta mode. Det är en bra tanke. Även om det ibland kanske blir lite bakvänt – att man liksom skapar skräpet för att ha material till det man ska tillverka. Jag tror ni fattar vad jag menar.

Peace2©Anna-Lefvert

Hur som helst sprang jag på en jättevacker gammal hålslagare från 1930-talet på en sommarloppis en gång. Handen på hjärtat så använder jag sällan hålslagare numera. Men. De där små prickarna som trillar ut kan man ju (åter)använda… Limmade i mönster på ett vackert akvarellpapper blev det en liten tavla. Vet inte om man kan kalla det återvinning direkt. Men ganska fint blev det i alla fall.

Peace3©Anna-Lefvert

 

Grenkruka med Tage Andersen-inspiration

Grenkruka©Anna-Lefvert

Knappt har snön kommit, så börjar man längta efter vår – och sommar! Jag har precis lämnat ett trädgårdsjobb till en tidning med bilder från bland annat Gunillaberg i Småland. Vilket litet paradis! Jag var där en riktigt varm seneftermiddag i juli när högsommarhettan låg som ett filter över hela världen och eftermiddagssolens släpljus la extra magi över det jag såg. Mitt ute i skogen, mitt i ingenstans, hittar man detta paradis. Här möter naturen kulturen, vilt och tuktat sida vid sida. Ett besök på Gunillaberg rekommenderas verkligen om man har vägarna förbi.

Tage Andersens karaktäristiska skulpturer dyker upp lite överallt i trädgården. Trädskulpturer byggda av träd som inte klarat vinterkylan här på småländska höglandet. Men som tagits tillvara och blivit ”nya träd”. Krukor inklädda i grenar. Metall, trä och blommor. Så typiskt Andersen.

Med inspiration av mitt besök satte jag genast igång att göra egna krukor. Jag hade inte riktigt tid att samla ihop gamla vackra patinerade grenar från naturen. Det fick bli sly och sekatör. Men det blev ganska fint det med.

Gunillaberg48©Anna-Lefvert

 

Najtråden åkte fram, den skulle jag inte kunna leva utan. Sen band jag ihop grenarna genom att vrida tråden ett varv mellan varje pinne. Hur enkelt som helst.

 

Gunillaberg49©Anna-Lefvert

Här kommer lite inspiration från Gunillaberg och Tage Andersen karaktäristiska konst. Visst längtar man efter sommaren! Och grenkrukan kan man göra redan nu.

Gunillaberg7©Anna-Lefvert

Gunillaberg16©Anna-Lefvert

Gunillaberg43©Anna-Lefvert

Gunillaberg41©Anna-Lefvert

Placeringskort til årets alla fester

Placeringskort1©Anna-Lefvert

Jaha, då var det dags igen. Att fira in ett nytt år. Och för årets alla fester och middagar kommer här några tips på placeringskortshållare. Den ovan är gjord av en gammaldags klädnypa och lite koppartråd. Jag är ju lite lätt galen i ståltråd i alla dess former, just för att den är så enkel att forma!

Placeringskort2©Anna-Lefvert

Nästa tips är en jätteenkel idé jag snott från min goda vän Natasha. En liten glittrig bokstavsetikett på en gammal servettring, svårare än så behöver det inte vara!

Placeringskort3©Anna-Lefvert

Prickgirlanden syr man snabbt ihop av utstansade papperscirklar. Lägg den som en lång girland över alla tallrikar och skriv sedan på namnen. Här gäller det att vara klar med bordsplaceringen, för den tål inga ändringar i sista minut…

Placeringskort4©Anna-Lefvert

Sista tipset kräver hårda nypor, eller en träklubba och ett städ. Forma en gammal gaffel till en servettring så har du hållare till både servett och placeringskort i ett.

Hoppas du får en härlig nyårsfest och många trevliga middagar med kära vänner 2015.

Placeringskort5©Anna-Lefvert

Julstrumporna måste inte vara röda

Christmasstockings©Anna-Lefvert

Mina jullådor buktar betänkligt och ser snart mer runda än kantiga ut. De är sprängfulla. Jag älskar nämligen att göra nytt julpynt varje år, MEN har svårt att slänga. Vi har lite olika åsikter om den egenskapen inom familjen, men ibland (oftast faktiskt) tycker jag att det är en bra egenskap.  Som när jag hittade de här julstrumporna i en av de runda flyttkartongerna härom veckan.

Det är säkert tio år sedan jag sydde dem till en fotografering, men i år fick de dammas av igen. Tur att min stövelstrumpa är så smal i skaftet att det bara går i små paket… Jag menar, juveler behöver ju inte vara så stora trots allt.

God Jul på er alla som har tagit er tid att titta in här. Hoppas ni får en fin jul även om den inte blir vit!

Christmasstockings4©Anna-Lefvert

 

Christmasstockings5©Anna-Lefvert

Nedräkningen pågår… Kasta tärningar i advent

©Anna-Lefvert7©Anna-Lefvert

 

Nu är den snart här. Julen. Låt den bli fridfull, varm, familjär och alldeles, alldeles utan stress.

 

©Anna-Lefvert6©Anna-Lefvert

Lite julpyssel är avkopplande och får i alla fall mig i rätt stämning. De här adventsljusstakarna är enkla att göra själv och kostar nästan ingenting!

Jag bad min lokala såg att kapa till tärningar av en rejäl regel, de kostade tio kronor styck. Sen är det bara att fila lite på kanterna, kanske putsa lite med ett sandpapper. Borra ett hål lagom stort för en ljushållare, tryck ned hållaren i hålet och måla. Sen är det klart!

Advent©Anna-Lefvert

 

©Anna-Lefvert2©Anna-Lefvert

 

©Anna-Lefvert3©Anna-Lefvert

©Anna-Lefvert5©Anna-Lefvert

 

 

 

Äntligen lite julstämning

Christmaswreath1©Anna-Lefvert

Vädret har inte gjort mycket för att försätta mig i julstämning hittills i år. Men lite julmusik i högtalarna och ett pysselprojekt på bordet så… känns det i alla fall lite grann som om det snart är jul.

Dörrkransen har nu också kommit upp på skafferidörren. Jag gjorde den åt Allt i Hemmet, så kika i deras senaste nummer, där finns det ett par pysselprojekt till som jag gjort.

Christmaswreath2©Anna-Lefvert

Kransen är gjord på en halmstomme klädd med rött sammetstyg. Kulorna är vaddkulor i lite olika storlekar. Jag använde vanlig ståltråd att fästa tyget sedan jag spänt det hårt över kulorna. Tyget var samma sammetstyg som till stommen, men några av kulorna fick lite andra tyger ton i ton. Det gav lite mer liv och kontrast åt kransen. Sist virade jag fast alla kulorna tätt mot kransstommen och avslutade med en ögla att hänga den i. Inga konstigheter.

Christmaswreath3©Anna-Lefvert

Renfana i nytt novemberljus

Renfana©Anna-Lefvert

Renfana har aldrig varit min favorit. Ända sedan jag var liten har jag tyckt att den är ful, gul (= ful) och luktar illa. Men… man kan ju ändra sig.

Härom dagen när jag var ute och gick i novembermörkret upptäckte jag blommande renfana längs vägen. I november! Plötsligt hamnade renfanan i nytt ljus. Allt är ju relativt – som min pappa brukar säga. Och i relation till bruna, ruttnande löv, plöjda leråkrar och grå novemberhimmel framstod renfanan plötsligt i en helt ny dager. Och känslan av att plocka färska blommande blommor i november…

Renfanan torkar dessutom fint, förr såg man den ju inte sällan som eternell. Så det blev en enkel liten krans av blommorna när jag kom hem. Från och med nu är jag och renfanan kompisar. Kanske finns det någon rosa sort?

Eller, förresten, den kan faktiskt få vara gul. Och doften är det ju inget fel på heller. Härligt att man kan ändra sig ibland.

Renfana2©Anna-Lefvert

Renfana3©Anna-Lefvert

Höstlövsrosor av de allra sista löven

 

Autumnleavesroses©Anna-Lefvert

 

Jag har svårt att välkomna november. De allra sista löven har fallit och mörkret lägger sig som en tung filt över allt. Naturen doftar död och förruttnelse.

Det finns dock ljusglimtar. Den första frosten hälsade på härom natten med en sagolik morgondimma som följeslagare.

 

Autumnfog©Anna-Lefvert

 

 

Autumnfog2©Anna-Lefvert

 

 

Autumnfog3©Anna-Lefvert

 

 

Autumnleaves©Anna-Lefvert

 

Av de sista gula löven jag kunde hitta gjorde jag en bukett höstlövsrosor. Det är enkelt. Man viker dem på mitten och snurrar ihop dem som en rulle, lägger några löv omlott och ”skrynklar” de yttre löven en aning för att få rosen lite rufsigare utåt kanterna. Avslutar genom att fästa ihop rosen med ståltråd lindad runt nederdelen och skaften. Till rätt person blir en hel bukett sådana här rosor minst lika fin att ge bort som en bukett vanliga rosor.

Det allra märkligaste var att när jag doppade näsan i buketten – så luktade den faktiskt ros! Riktig rosdoft. Det låter som en skröna, men det är helt sant. Jag var tvungen att prova på min man också för att försäkra mig om att jag inte drabbats av någon mörkerdepressionshallucination. Men nej. Även han kan bekräfta att rosorna luktar ros.

 

Autumnleavesroses2©Anna-Lefvert