Hirams äppelpaj – på mitt vis

Hirams©Anna-Lefvert

 

Få saker slår en riktigt god äppelpaj. En av mina absoluta favoritrecept kommer från Hirams legendariska kokbok. Jag har adderat lite kanel, och kanske modifierat mängderna en aning. Jag har inte kokboken i min ägo, så jag kan inte kolla ursprungsreceptet, men jag har gjort det så många gånger att det sitter i benmärgen, skulle kunna rabbla ingredienserna baklänges om någon väckte mig mitt i natten. Ändå smakar den väldigt olika beroende på vilka äpplen man använder, och det är ju inget konstigt i sig. Äpplen med mycket syra tycker jag blir godast eftersom pajen är rätt så söt. Och fet. Kort sagt – den här äppelpajen har extra allt!

Du behöver;

Till Pajdegen:

100 gram smör

3 dl vetemjöl

ett par matskedar kallt vatten

Till fyllningen:

100 gram smör

200 gram socker

2 ägg

3-4 stora äpplen, skalade och rivna

1 litet äpple sköljt och skivat

ca 1 tsk kanel, malen

Gör så här:

Sätt ugnen på 200 grader.

Nyp ihop smöret och mjölet till en pajdeg (eller kör i matberedaren) Tillsätt lite kallt vatten så degen blir lagom mjuk. Tumma ut den i en pajform med ganska höga kanter, eller en klassisk brödform. Ställ kallt medan du gör fyllningen.

Skala och riv 3-4 stora äpplen. Rör smör och socker mjukt. Jag använder köksmaskin när jag inte är på landet. Det går bra utan också. Rör i äggen tills du fått en jämn smet. Rör i de rivna äpplena. Om de saftar sig extremt mycket kan man behöva hälla bort lite av äppelmusten. Men häll inte ut den, drick den! Rör sist av allt i kanel. Häll fyllningen i formen och lägg sist av allt på några äppelskivor som dekoration. Vänd skivorna lite i smeten så att de får lite smör och ägg på sig. Grädda tills pajen fått fin färg och fyllningen stannat, det brukar ta cirka 40-50 minuter. Njut! Den här pajen passar lika bra på sensommaren som till julbordet.

 

Renfana i nytt novemberljus

Renfana©Anna-Lefvert

Renfana har aldrig varit min favorit. Ända sedan jag var liten har jag tyckt att den är ful, gul (= ful) och luktar illa. Men… man kan ju ändra sig.

Härom dagen när jag var ute och gick i novembermörkret upptäckte jag blommande renfana längs vägen. I november! Plötsligt hamnade renfanan i nytt ljus. Allt är ju relativt – som min pappa brukar säga. Och i relation till bruna, ruttnande löv, plöjda leråkrar och grå novemberhimmel framstod renfanan plötsligt i en helt ny dager. Och känslan av att plocka färska blommande blommor i november…

Renfanan torkar dessutom fint, förr såg man den ju inte sällan som eternell. Så det blev en enkel liten krans av blommorna när jag kom hem. Från och med nu är jag och renfanan kompisar. Kanske finns det någon rosa sort?

Eller, förresten, den kan faktiskt få vara gul. Och doften är det ju inget fel på heller. Härligt att man kan ändra sig ibland.

Renfana2©Anna-Lefvert

Renfana3©Anna-Lefvert

Höstlövsrosor av de allra sista löven

 

Autumnleavesroses©Anna-Lefvert

 

Jag har svårt att välkomna november. De allra sista löven har fallit och mörkret lägger sig som en tung filt över allt. Naturen doftar död och förruttnelse.

Det finns dock ljusglimtar. Den första frosten hälsade på härom natten med en sagolik morgondimma som följeslagare.

 

Autumnfog©Anna-Lefvert

 

 

Autumnfog2©Anna-Lefvert

 

 

Autumnfog3©Anna-Lefvert

 

 

Autumnleaves©Anna-Lefvert

 

Av de sista gula löven jag kunde hitta gjorde jag en bukett höstlövsrosor. Det är enkelt. Man viker dem på mitten och snurrar ihop dem som en rulle, lägger några löv omlott och ”skrynklar” de yttre löven en aning för att få rosen lite rufsigare utåt kanterna. Avslutar genom att fästa ihop rosen med ståltråd lindad runt nederdelen och skaften. Till rätt person blir en hel bukett sådana här rosor minst lika fin att ge bort som en bukett vanliga rosor.

Det allra märkligaste var att när jag doppade näsan i buketten – så luktade den faktiskt ros! Riktig rosdoft. Det låter som en skröna, men det är helt sant. Jag var tvungen att prova på min man också för att försäkra mig om att jag inte drabbats av någon mörkerdepressionshallucination. Men nej. Även han kan bekräfta att rosorna luktar ros.

 

Autumnleavesroses2©Anna-Lefvert