Citronrisotto – från citronernas ö, Capri

Fukten från en nattlig regnskur gör stenarna i den feniciska trappan glashala på sina ställen när vi sakta promenerar nedåt i den tusenåriga trappan. Från den högt belägna byn Anacapri där drottning Victorias livmedikus Axel Munthe byggde sitt Villa San Michele var den här branta trappan länge den enda vägen ner till Capri stad och hamnen. Numera går en asfalterad men halsbrytande slingrig och smal bilväg upp längs klippkanten.

Men ska man vandra är trappan ett bättre val.

Det gäller att känna efter så att kängorna får fäste mot stenen innan man flyttar över vikten vid varje steg. Nästan tusen trappsteg senare (somliga säger 943, andra 958, själv räknade jag dem aldrig) känner jag mjölksyran i benen och det är skönt att gå på relativt platt mark igen när vi tar oss vidare längs smågator och upp genom de trånga gränderna i Capri stad.

Det är en aning märkligt att en så välbesökt ö ter sig så glesbefolkad bara ett stenkast eller en sidogata bort från huvudstråken för bara ett tiotal meter ner ner i trappan är vi helt ensamma och likadant är det överallt utanför huvudstråken denna maj månad.

De flesta som åker till Capri tar sig hit över dagen, besöker Capri stad, Villa San Michele och tar kanske linbanan upp på högsta toppen för att därifrån få en överblick över ön. Men är man här en vecka har man tid att vandra bortanför vallfärdsstråken. Och det är just vad vi ska göra.

Capri är celebriteternas och glamourens ö. Men också Citronernas. Äkta limoncello ska komma från Capri.

Aldrig tidigare har jag sett så mycket citroner på så liten yta. I snart sagt varje trädgård växer de. Ibland på stora knotiga träd med svällande kronor. Ibland lite nonchalant klättrande uppför en spaljé och över en pergola för att samtidigt skänka lite skugga åt sin odlare.

Själv är jag fortfarande ganska stolt över att ha fått sexton citroner på ett citronträd jag hade i ett växthus för några år sedan. Men i jämförelse ter sig minnet plötsligt otroligt futtigt! Och när vi vandrar längs bakgatorna och nyfiket kikar in genom gallergrindar och över staket blir man en aning avundsjuk. Tänk att kunna gå ut i trädgården en vanlig tisdagseftermiddag efter jobbet, plocka ner ett par citroner till middan…

 

Vi vandrar vidare runt Capris östra udde denna dag och efter några timmars vandring är det dags för middag. Jag hittar en citronrisotto på menyn och tänker att det passar utmärkt. Det behöver ju inte vara krångligare än så! Citronrisotto. Punkt. As simple as that.

Den här citronrisotton har blivit en favorit även på hemmaplan. Så här gör jag;

Citronrisotto till fyra personer:

2 ekologiska citroner

Olivolja

2 vitlöksklyfor

gurkmeja

4 dl arboriris från Italien

vatten

2 buljongtärningar, (jag brukar använda Kung markattas umamibuljon eller grönsaksbuljong)

Riven parmesan, ca 1-2 dl

Svartpeppar

Gör så här:

Pressa vitlöken och fräs en stund i olivolja. Häll på riset. Häll på ungefär 1 dl vatten och rör om. Efter en stund tillsätter du ytterligare vatten och fortsätter röra. Lägg i buljongtärningarna och lite gurkmeja och späd med ytterligare vatten. Det är detta som är nyckeln till en lagom krämig risotto – att tillsätta vatten allt eftersom, samt att röra nästan hela tiden.

Pressa citronerna och häll i citronsaften, smaka av för att få lagom syra. Vill man kan man även riva i lite citronzest. När risotton början anta lagom konsistens tillsätter man osten och låter den smälta. Smaka av om du vill ha mer citronsaft eller inte.

Självklart kan man servera en bit lax eller kyckling till om man så vill. Men det behövs faktiskt inte.

 

Parmiggiano. Från en resa till Capri

Parmiggiano©AnnaLefvert

När den bleka novembersolen bäddar in världen i sitt dunkel kan man inte annat än att drömma sig bort. Till resor man gjort. Platser och tider som känns avlägsna i novemberdimmorna.

Jag hade förmånen att spendera lite tid på Capri i våras. Bo inne på Villa San Michele där den mytomspunne Axel Munthe levde.

Det var fantastiskt. Capri är storslaget. Naturen har mycket att erbjuda bara ett stenkast bort från turiststråken. Och eftersom jag älskar att vandra trampade vi oss runt ön. Upp på högsta toppen och ner till stränderna, genom trånga gränder och uppför tusenåriga stentrappor…

Jag brukar alltid ha med mig en massa saker hem i resväskan när jag är ute och reser. Oftast loppisfynd eller strandfynd. Och så en massa ny inspiration till projekt att förverkliga hemma. Och ny mat!

En av de rätter som kommit att bli en favorit på vårt bord efter resan till Capri är Parmiggiano. En helt vegetarisk auberginegratäng. Jag har gjort den ett otal gånger nu.

Parmiggiano2©AnnaLefvert

Du behöver:

1 stor aubergine, helst ekologisk

salt

1 ägg

vetemjöl

Riven parmesan

3-5 dl tomatsås, hemkokt eller färdigköpt pastasås

1 mozzarella i skivor

Parmiggiano4©AnnaLefvert CapriSunset©AnnaLefvert

Gör så här:

Sätt ugnen på 200 grader. Skölj och skär auberginen i drygt centimetertjocka skivor. Salta dem på båda sidor och lägg dem på ett fat som su ställer lite sent på en kant för att saltet ska få dra ut den bittra vätskan ur auberginen. Medan skivorna får dra kokar du en tomatsås på krossade tomater, vitlök och kryddor du gillar. Eller så tar du genvägen via en färdigkokt tomatbaserad pastasås.

Torka av aubergineskivorna med lite hushållspapper. Vispa sönder ett ägg och doppa dem sedan i ägg och mjöl innan du steker dem lätt gyllenbruna i en stekpanna.

Varva sedan aubergineskovorna med tomatsås och riven parmesan likt en lasagne, och toppa med skivad mozzarella. Grädda i ugn tills osten smält och fått en vacker gyllenbrun färg.

Parmiggiano5©AnnaLefvert VillaSanMichele©AnnaLefvert

Pasteis de Nata, eller nåt…

Pasteis-de-nata6©Anna-Lefvert

Jag gillar när saker har en historia. Anrika gamla kaféer där poeterna sippat sitt kaffe, mytomspunna bakverk med hemliga recept. Men det är inte främst därför jag älskar de portugisiska vaniljbakelserna Pasteis de nata. De är goda, helt enkelt!

Men de har sin historia också. Enligt legenden skapades receptet på 1800-talet av katolska munkar vid klostret Mosteiro dos Jerónimos i Lissabon. De använde stora mängder äggvita för att stärka textilier, och äggulorna skulle ju också användas.

Det RIKTIGA receptet är hemligt, och de flesta som kan göra Pasteis de Nata verkar hålla hårt på traditionen att hålla sina recept hemliga…

För trots att jag hittat ett otal recept har jag inte hittat rätt ännu. Det här blev ganska gott, faktiskt. Men det blev inte helt perfekt.

Pasteis-de-nata2©Anna-Lefvert

Så här gjorde jag, du behöver;

3 tsk maizena

1/2 vaniljstång

1,5 dl socker

1,5 dl mjölk

6 äggulor

1 pkt färdig smördeg

Sätt ugnen på 200 grader. Ta klä en muffinsplåt med smördeg, receptet räcker till ca 12 st.

Koka upp mjölk, socker, maizena och vaniljstång och vispa tills det tjocknar. Ta upp vaniljstången, dela den på mitten och skrapa ur fröna. Vispa ner vaniljfröna i krämen och släng stången.

Vispa försiktigt ned en äggula i taget och vispa tills krämen tjocknar en aning. Skeda upp i formarna och grädda i cirka 15-20 minuter.

Pasteis-de-nata3©Anna-Lefvert

Jo, det blev riktigt gott. Men jakten på det riktiga receptet fortsätter!

Pasteis-de-nata4©Anna-Lefvert Pasteis-de-nata5©Anna-Lefvert

Semlor med äpple och kanel

Semlor10text©Anna-Lefvert

Februaris första dag ser ut att bli en grå historia, precis som så många dagar i januari blev. Snön har försvunnit här och dagarna går i gråskala. Det är helt ok när det är dimma. Jag älskar dimma! Det är så vackert vemodigt med ett stänk av mystik som får fantasin att skena iväg.

Men när det bara är gråtoner kan man behöva piffa upp tillvaron lite.

Fog©Anna-Lefvert

Februari har som traditionen bjuder i alla fall något gott med sig. Melodifestivalen – och semlor! Denna djupt rotade tradition som dock tjuväts redan långt före jul numera. Nu är det i alla fall dags. (Nja, inte riktigt än om man ska vara noga)

Den traditionella semlan har fått rejäl konkurrens av uppkomlingar som semmelwraps, semmelsmothie, croissemla (Korsning mellan croissant och semla) semlor fyllda med nutella, chokladgrädde osv…

Det händer att jag gör sommarsemlor med hallon och blåbär men nu har jag hittat en ny favorit som kanske på allvar kan hota traditionen i vår familj. Semlor med äpple och kanel!

SemlorAndraBullar©Anna-Lefvert

Jag bytte kardemumma mot kanel i degen, och kokade en äppelkompott på rivna äpplen med kanel som jag blandade i mandelmassan. Så här:

Till bullarna:

150 gram smör

5 dl mjölk

50 gram jäst

1,5 dl strösocker

1/2 tsk salt

2 tsk kanel

840 gram vetemjöl special

ägg till pensling

Smält smöret i en kastrull och häll i mjölken. Låt ljumma en liten stund, men absolut inte för mycket! Jag jäser hellre degen på en kallare vätska lite längre tid.

Smula ned jästen i en degbunke och häll i socker, salt och kanel. Häll mjölkblandningen över och rör så att jästen löser sig. Kör igång degblandaren (eller rör för hand om du inte har någon) och blanda i mjölet. Kör degen ungefär fem minuter i assistenten (eller knåda degen i tio minuter för hand). Lägg en bakduk över och låt jäsa i cirka 50 minuter.

Ta upp degen och dela i cirka 24 bitar, rulla till runda bullar. Lägg dem på bakplåtspappersklädd plåt med bakdel över och låt jästa ytterligare cirka 30 minuter. Sätt ugnen på 200 grader.

Vispa ut ett ägg med lite vatten och pensla bullarna. Grädda cirka 10 minuter.

Fyllning:

Riv fyra äpplen (Räcker till cirka 6 semlor) lägg i en kastrull. Häll ytterst lite vatten i botten om äpplena inte är så saftiga. Koka upp och rör i socker och kanel efter smak. koka tills äppelrivet blivit mjukt men inte helt mosigt. Ta av och låt svalna.

Riv mandelmassa så att det blir enklare att blanda den med äppelkompotten. Blanda ungefär lika delar kompott och mandelmassa till fyllningen.

Björk1©Anna-Lefvert

Sen är det dags för monteringen med vispad grädde och floursocker. Alla svenskar vet nog hur man gör, men för er som använder google tranlate, här kommer en beskrivning:

Semlor-in-the-making©Anna-Lefvert   Semlor11©Anna-LefvertSemlor9©Anna-Lefvert

Nej men, inte ska väl jag…

Pumpaskål till Halloween

Halloweenpumpkin1©Anna-Lefvert

Halloween är ju inte en särskilt djupt rotad tradition i vårt land. Men lite festligheter kan man ju alltid passa på att ställa till. Om man inte annat så kanske ett extra mysigt fredagsmys?

Halloweenpumpor med utskurna ansikten i all ära. Jag börjar tröttna på dem. Men som skålar passar de bra. Pumporna är ju som bekant mest luft – ihåliga inuti och inte mycket att laga pumpasoppa eller paj på. Men som skål till en klassisk marängsviss blir den rätt fin. Så här.

En vass kniv är allt du behöver. Och så en pumpa och allt du vill ha i din sviss, såklart.

Halloweenpumpkin2©Anna-Lefvert

 

Halloweenpumpkin3©Anna-Lefvert

Lemon Posset – brittisk klassiker ny favorit

LemonPosset3©Anna-Lefvert

I mitt kök lagas olika favoriter liksom i skov. Jag kanske hittar ett gammalt recept från minbarndom någonstans, minns hur gott det var. Och sen går det varmt titt som tätt på spisen under en period.

Just nu har jag en favoritdessert som för mig är en helt ny förälskelse. Lemon Posset. Ursäkta min okunskap, men fram tills ganska nyligen hade jag aldrig ens hört talas om denna brittiska klassiker. Än mindre smakat denna fantastiska, syrliga, krämiga citronkräm. Inget kunde vara mer perfekt för mina smaklökar. Jag älskar ju citron!

LemonPosset2©Anna-Lefvert

En Lemon Posset är en gräddbaserad crème, liknande pannacotta fast i lite krämigare konsistens. Den stelnar helt utan majsstärkelse eller gelatin och är således helt glutenfri och perfekt för alla vegetarianer som inte gillar tanken på någon liten tillsats från ett torkat grisöra…

Så här års blir det även en del besök i blåbärsskogen. Jag har ett hemligt ställe där det nästan alltid finns massor av blåbär. I år, efter denna varannandagsväderssommar, fullkomligt dignar buskarna av bär som bara väntar på att bli plockade!

Blåbär är dessutom inte bara goda. De är supernyttiga! Svenska superbär med en lång rad mycket goda hälsoeffekter.

Citron och blåbär gifter sig dessutom väldigt bra som det så vackert brukar heta.

Blueberries1w

Och så här gör du Lemon Posset;

Använd:

3 dl grädde

1 dl socker

saft och zest från 1 ekologisk citron

Så här:

Blanda socker och grädde i en kastrull. Koka upp medan du vispar och låt koka i tre minuter. Vispa hela tiden så att det inte bränner. Ta kastrullen från plattan och vispa i citronsaft och zest. Vispa kraftigt några minuter tills krämen svalnat och tjocknat en aning. Häll upp i fyra portionsglas och ställ i kylskåp minst tre timmar, gärna över natten. Servera med färska blåbär. Massor! Hela skogen är full och de är alldeles gratis.

LemonPosset4©Anna-Lefvert LemonPosset5©Anna-Lefvert LemonPosset6©Anna-Lefvert

Sista syrénerna

LastLilacs5©Anna-Lefvert

Nu har syrénerna blommat över här. Jag har en lite larvig tendens att bli melankolisk över det vackra som varar så kort. Nu är det ett helt år kvar tills syrénerna blommar igen!

Bara därför sparade jag några av de allra sista blommorna. De som stod i skuggan och fortfarande doftade, alldeles nyss.

LastLilacs1©Anna-Lefvert

LastLilacs2©Anna-Lefvert

LastLilacs3©Anna-Lefvert

Tänk om man kunde frysa tiden också. Spara de där bästa ögonblicken i ett hemligt frysfack någonstans. Plocka upp dem när vardagen blivit för färglös och doftfri. Vissa saker kan man frysa in och spara. Lägga i ett bubblande glas, känna doften och smaken och minnas. Sommarens syréner till exempel. Andra saker bara bara njutas nu.

LastLilacs4©Anna-Lefvert

Nytt liv i surdegen

Bread2©Anna-Lefvert

Jaha, då har man blåst nytt liv i surdegen igen. Surdegar är ju inte som bebisar eller sommarkrukor som måste dettas med jämnt. Men lite då och då behöver de matas och bli lite rumsvarma en stund för att må bra.

Mina gamla surdegar började mögla när jag slarvade med dem, så det har mest bakats med jäst på senaste tiden. Men nu står en bubblande burk i kylskåpet igen. Jag matar den, alltså rör i nytt vatten och grahamsmjöl, ungefär en gång i veckan. Det brukar bli samtidigt som jag bakar.

Sourdough5©Anna-Lefvert

Det är en konst att baka gott surdegsbröd. Man måste öva och ha tålamod. Men man kan fuska lite med lite jäst, så går det lättare. Jag brukar göra så här:

Använd:

5 dl kallt vatten

25 gram färsk jäst

250 gram surdeg

700 gram vetemjöl special

100 gram grahamsmjöl

1 msk honung

30 gram salt

Jordnötsolja eller annan neutral matolja

Gör så här:

Rör ut jäst och honung i vatten. Rör i surdegen och grahamsmjölet. Blanda i vetemjölet under omrörning och kör degen i degblandare i tio minuter. Tillsätt saltet och kör ytterligare fem minuter. Olja en stor plastbunke eller kastrull. Lägg degen i och lägg på locket eller plast. Låt stå i rumstemperatur med någorlunda svalt. Efter ungefär en halvtimme gör man ett treslag, alltså drar i degen och viker den dubbel från tre håll.

Låt degen jäsa vidare och gör likadant ett par gånger till med ca 30 minuters mellanrum. När degen börjar kännas spänstig välter du ut den på ett mjölat bakbord och skär den i två delar. Lägg i två jäskorgar och ställ svalt att fortsätta jäsa tills de känns lagom jästa. (Ett par timmar i skafferi)

Sätt ugnen på 250 grader. Använd gärna en baksten om du har.

Vänd försiktigt upp bröden på bakplåtspapper. Grädda ungefär 15 minuter på full värme. Häll lite vatten i botten av ugnen när du lägger in brödet. Sänk sedan värmen till 200 grader och grädda ca 15 till.

Jag brukar grädda limporna i två omgångar efter varandra, men de kan få plats på plåten tillsammans.

Sourdough9©Anna-Lefvert

 

 

 

Citronmarängpaj

Lemonmeringuepie4©Anna-Lefvert

Jag är larvigt förtjust i citronmarägpaj. Den ska helst vara rejält syrlig, smaka mycket citron. Jag har ett favoritrecept som ofta används i min familj till jul, påsk, födelsedagar… Senast blev det en till Valborg. Kort sagt när man har någon anledning att fira med något riktigt sött och gott.

Lemonmeringuepie©Anna-Lefvert

Här är receptet:

pajdeg:

3 dl vetemjöl

100 gram smör

3 msk kallt vatten

Citronkräm:

3 dl vatten

6 msk maizena majsstärkelse

1,5 dl socker

saft och skal av 3 ekologiska citroner

3 äggulor

1 msk smör

marängtäcke:

3 äggvitor

1,5 dl socker

Nyp ihop pajdegen och kläm ut i en form, gärna med löstagbar kant. Grädda skalet 10 – 15 minuter i 200 grader. Ta ut och låt svalna. Vispa ihop vatten, socker och majsstärkelse i en kastrull. Koka upp under omrörning och koka till en kräm. Tillsätt citronsaft och zest, rör till en jämn kräm. Vispa i äggulorna en i taget. Tillsätt smöret och rör tills det smält. Häll citronkrämen i pajskalet. Låt svalna.

Lemonmeringuepie2©Anna-Lefvert

Vispa vitorna till hårt skum med elvisp. Vänd i socker. Bred ut marängsmeten så att den täcker hela fyllningen ordentligt, gör lite mönster i den med en gaffel eller slickepott. Grädda i 200 grader ca 10 minuter eller tills marängen fått fin färg. Här gäller det att passa pajen hela tiden, det är lätt att bränna!

Lemonmeringuepie3©Anna-Lefvert

Ramslökspesto

14w

Pesto är inget jag gör varje dag, direkt. Men när jag trillade över ett recept på ramslökspesto så här i vårtider, så…

3w

Jag har ett hemligt ställe. I lundens skugga, under uråldriga kastanjer växer ramslöken vilt. Den är en raritet i mina trakter annars, något man får köpa i en välsorterad saluhall i stan. Men på mitt hemliga ställe är det bara att ta för sig av vad naturen har att bjuda.

1w

För säkerhets skull kanske man bör kolla floran, bladen är ganska lika liljekonvaljens giftiga. Men doften tar man inte fel på! Vild vitlök som den kallas på engelska är ett bra namn.

7w

6w

Än har inte blommorna slagit ut, men när de gör det syns det tydligt att den här lilla löken tillhör alliumsläktet med sina nästan bollformade blommor.

Ett rejält knippe ramslök blev det. Och förutom det behöver man:

Ca 1 dl god kallpressad olivolja

70 gram pinjenötter

100 gram finriven parmesan

9w

Gör så här:

Skölj ramslöken mycket noga (fågelbajs vill man inte ha i sin pesto) och slunga bort vattnet i en salladsslunga. Klipp ned den grovt i en mixer. Häll över en del av olivoljan, tillsätt pinjenötter och riven parmesan. Kör allt till en lagom slät pesto. Tillsätt mer olja medan du kör, tills du får den konsistens du vill ha. Häll upp på burk och förvara kallt. Häll gärna lite olivolja överst så håller peston längre. God att äta precis som vanlig pesto – till en nygjord pasta, eller som tilltugg till en matig sallad.

13w