Hortensiakrans

Hortensia©Anna-Lefvert

Snart är det över. Allt har vissnat och träden står nakna och grå mot hösthimlen. Så det gäller att passa på! Att njuta av naturen medan det varar, innan vinterdvalan inträder.

Vissa blommor kan man spara nästan i en evighet om man torkar dem. Hortensia är en av dem. Har man tur torkar de jättevackert och behåller även sin färg. Det kan ju vara en viss tröst när vintermånaderna är här på allvar.

Hortensia©Anna-Lefvert

Den här kransen gjorde jag för ett par år sedan och den hänger fortfarande kvar på väggen. Inomhus förstås! Blommorna har kvar sin färg och är nästan ännu vackrare torkade.

Stommen till kransen gjorde jag av lite kycklingnät som jag virade ihop. Sen är det egentligen bara att sticka in blomstjälkarna i kransstommen och låt den torka. Ett fint sätt att spara sommaren.

Hortensia©Anna-Lefvert

Sista syrénerna

LastLilacs5©Anna-Lefvert

Nu har syrénerna blommat över här. Jag har en lite larvig tendens att bli melankolisk över det vackra som varar så kort. Nu är det ett helt år kvar tills syrénerna blommar igen!

Bara därför sparade jag några av de allra sista blommorna. De som stod i skuggan och fortfarande doftade, alldeles nyss.

LastLilacs1©Anna-Lefvert

LastLilacs2©Anna-Lefvert

LastLilacs3©Anna-Lefvert

Tänk om man kunde frysa tiden också. Spara de där bästa ögonblicken i ett hemligt frysfack någonstans. Plocka upp dem när vardagen blivit för färglös och doftfri. Vissa saker kan man frysa in och spara. Lägga i ett bubblande glas, känna doften och smaken och minnas. Sommarens syréner till exempel. Andra saker bara bara njutas nu.

LastLilacs4©Anna-Lefvert

Ramslökspesto

14w

Pesto är inget jag gör varje dag, direkt. Men när jag trillade över ett recept på ramslökspesto så här i vårtider, så…

3w

Jag har ett hemligt ställe. I lundens skugga, under uråldriga kastanjer växer ramslöken vilt. Den är en raritet i mina trakter annars, något man får köpa i en välsorterad saluhall i stan. Men på mitt hemliga ställe är det bara att ta för sig av vad naturen har att bjuda.

1w

För säkerhets skull kanske man bör kolla floran, bladen är ganska lika liljekonvaljens giftiga. Men doften tar man inte fel på! Vild vitlök som den kallas på engelska är ett bra namn.

7w

6w

Än har inte blommorna slagit ut, men när de gör det syns det tydligt att den här lilla löken tillhör alliumsläktet med sina nästan bollformade blommor.

Ett rejält knippe ramslök blev det. Och förutom det behöver man:

Ca 1 dl god kallpressad olivolja

70 gram pinjenötter

100 gram finriven parmesan

9w

Gör så här:

Skölj ramslöken mycket noga (fågelbajs vill man inte ha i sin pesto) och slunga bort vattnet i en salladsslunga. Klipp ned den grovt i en mixer. Häll över en del av olivoljan, tillsätt pinjenötter och riven parmesan. Kör allt till en lagom slät pesto. Tillsätt mer olja medan du kör, tills du får den konsistens du vill ha. Häll upp på burk och förvara kallt. Häll gärna lite olivolja överst så håller peston längre. God att äta precis som vanlig pesto – till en nygjord pasta, eller som tilltugg till en matig sallad.

13w

Smörgåskrasse – och längtan efter vårgrodd

Cress4©Anna-Lefvert

Fåglarna kvittrar utanför fönstret, vintergäcken och snödropparna blommar redan. Nu vill man ha vår på riktigt!! Det känns i hela kroppen att man behöver ljus, sol och nya krafter. Ett vitaminkick så att det där genomskinliga vinteransiktet börjar se levande ut igen.

Cress1©Anna-LefvertDet är lite tidigt att börja med vårsådden än. I alla fall det jag tänkt så i år. Men smörgåskrasse! Jag förflyttas tillbaka till barndomen av den kryddiga doften. Klippt smörgåskrasse på en smörgås med leverpastej, DET känns som rätt vitamininjektion just nu.

Vill man ha det lite extra fint till helgens frukostbord där var och en får sin egen portion kan man göra så här – så krassen i tömda ägg. Lite vadd av något slag i botten håller fukten. Sen sår man, sprayar på vatten lite då och då och efter ett par dagar, kanske en vecka ungefär, är krassen klar för klippning.

Cress2©Anna-Lefvert Cress3©Anna-Lefvert

Grenkruka med Tage Andersen-inspiration

Grenkruka©Anna-Lefvert

Knappt har snön kommit, så börjar man längta efter vår – och sommar! Jag har precis lämnat ett trädgårdsjobb till en tidning med bilder från bland annat Gunillaberg i Småland. Vilket litet paradis! Jag var där en riktigt varm seneftermiddag i juli när högsommarhettan låg som ett filter över hela världen och eftermiddagssolens släpljus la extra magi över det jag såg. Mitt ute i skogen, mitt i ingenstans, hittar man detta paradis. Här möter naturen kulturen, vilt och tuktat sida vid sida. Ett besök på Gunillaberg rekommenderas verkligen om man har vägarna förbi.

Tage Andersens karaktäristiska skulpturer dyker upp lite överallt i trädgården. Trädskulpturer byggda av träd som inte klarat vinterkylan här på småländska höglandet. Men som tagits tillvara och blivit ”nya träd”. Krukor inklädda i grenar. Metall, trä och blommor. Så typiskt Andersen.

Med inspiration av mitt besök satte jag genast igång att göra egna krukor. Jag hade inte riktigt tid att samla ihop gamla vackra patinerade grenar från naturen. Det fick bli sly och sekatör. Men det blev ganska fint det med.

Gunillaberg48©Anna-Lefvert

 

Najtråden åkte fram, den skulle jag inte kunna leva utan. Sen band jag ihop grenarna genom att vrida tråden ett varv mellan varje pinne. Hur enkelt som helst.

 

Gunillaberg49©Anna-Lefvert

Här kommer lite inspiration från Gunillaberg och Tage Andersen karaktäristiska konst. Visst längtar man efter sommaren! Och grenkrukan kan man göra redan nu.

Gunillaberg7©Anna-Lefvert

Gunillaberg16©Anna-Lefvert

Gunillaberg43©Anna-Lefvert

Gunillaberg41©Anna-Lefvert

Höstpyssel

Barbwire©Anna-Lefvert

Naturen är full av material till dekoration, året om. Men så här års är det som om den ropar, nästa skriker, på uppmärksamhet. Varningsljusen blinkar rött, gult orange överallt. Man måste vara blind för att inte se det.

Det är bara att gå ut och hämta material att dekorera med. Lite nypon, kastanjer och mossa på ett fat istället för en vanlig krukväxt utanför porten, kanske?

Autumndeco©Anna-Lefvert

Eller en enkel krans av löv.

Autumndeco2©Anna-Lefvert

Autumnleaves©Anna-Lefvert

Autumn2©Anna-Lefvert

Autumnleaves2©Anna-Lefvert

 

Till en början har man en hel palett från ljust gult till mörkt rött att plocka från. Här valde jag bara de mörkt röda löven till en krans. Stommen här är i frigolit och jag fäste löven med vanliga knappnålar.

 

Autumndeco3©Anna-Lefvert

Autumndeco4©Anna-Lefvert

Det gäller att passa på och njuta nu, för snart har löven fallit.

 

I min äppellund…

Apples©Anna-Lefvert

 

… skulle jag plantera svenska äppelsorter från sörmland. Ökna vita vintergylling är en av mina storfavoriter som jag åker hela vägen till Julita för att köpa, eftersom jag aldrig sett den saluföras någon annanstans. Jag älskar både smaken, fruktens utseende, det vackra namnet  – och det faktum att frukten går att lagra ett par månader.

Åkerö är Sörmlands landskapsäpple och jag älskar smaken! Även Åkerö kan och bör lagras ett tag för att de rätta smakerna ska komma fram.

Ännu längre kan man lagra det röda järnäpplet. Sorten är mycket gammal, kanske till och med från 1500-talet. Den kallas ibland årsäpple och sägs kunna lagras i mer än ett år!

Brita Horn är en annan  sort som kanske också får komma med i min äppellund, bara för att hon hittades i Krusenbergs äppellund nära mitt barndomshem.

Sist men inte minst kanske Muthes rosenäpple får följa med på ett hörn. Bara för att sorten är så ovanlig, ja till och med utrotningshotad. Och äppelsorter måste hållas levande i odling för kommande generationer.

 

Appletree©Anna-Lefvert

Om jag hade en äppellund skulle jag istället för namnskyltar på träden, bygga bänkar under varje träd där namnen på äppelsorten står.  Så att man i lugn och ro kan slå sig ner under äppelträden och njuta av atmosfären.

 

Applebench1©Anna-Lefvert

Jag har ännu inget eget träd av sorten Ökna vita vintergylling. Men jag gjorde en bänk ändå. Man måste ju hålla drömmarna vid liv…

Applebench3©Anna-Lefvert

När jag målar använder jag helst miljövänliga och traditionella färger som äggoljetempera och linoljefärg utan lösningsmedel i. Det är båda färgtyper som åldras vackert. Men det är svårt att schablonmåla med vanliga, tunna färger eftersom de gärna kryper ut under schablonen. Istället kan man använda linoljefärg avsett som konstnärsfärg. Det går alldeles utmärkt.

Applebench4©Anna-Lefvert

Så nu är i alla fall första bänken färdig till min äppellund.

Applebench2©Anna-Lefvert

Äppelmüsli – och drömmen om en egen äppellund

applecrunch©Anna-Lefvert

Då och då gör jag egen müsli. Det tar lite tid eftersom jag alltid rostar de olika ingredienserna var för sig. Varför det? Jo, för att jag tycker att det är svårt att få allt lagom mycket rostat när man rostar allt samtidigt och tillsammans… Jag tycker det är värt besväret att håla isär ingredienserna. Men i gengäld kan man göra större satser när man ändå håller på.

Det brukar tyvärr inte ta så lång tid att äta upp den. Hemgjord müsli är uppskattad i mitt hem och blir snabbt uppäten.

Egentligen behöver man inget recept på müsli, det är bara att rosta och blanda lite som man vill. Men ibland får jag i alla fall frågan hur jag gjort så här – (Mamma) – kommer ett recept.

Den här gången blev jag inspirerad av den nya boken ”Äppelfabriken”(Natur & Kultur)  av Katharina och Lars Ångström som har en äppelodling på Färingsö. Mycket vacker och bra bok! Ett hett tips i höstmörkret.

Jag har alltid önskat mig en egen äppellund med knotiga äppelträd och äppelsorter så att man kan ha egna äpplen hela året! Det går ju faktiskt med de svenska sorterna om man bara lagrar dem på rätt sätt – och odlar rätt sorter.

Äppelmüslin jag gjorde i fri tolkning av Äppelfabrikens müsli innehåller äppelmust och torkade äpplen från Saltå kvarn. När jag besökte Skillebyholm nyligen höll de just på att samla in fallfrukt för mustning. Ni kanske förstår varför man vill ha en  egen äppellund när ni ser detta…

applefarm1©Anna-Lefvert

 

 

 

applefarm2©Anna-Lefvert

 

En god nyhet är att efterfrågan på svenska äpplen ökat kraftigt under senare år. Lantbrukarnas Riksförbund rapporterade nyligen enligt TT att volymen på svenskodlade äpplen fördubblats under de senaste 20 åren! Nyplateringen av svenska äppelträd ökade också rejält, framförallt 2012 och 2013, så den skörden kan vi se fram emot först 2020.

 

applefarm4©Anna-Lefvert

Det är verkligen glädjande att allt fler väljer att köpa svenska äppelsorter när de finns, istället för de där plastliknande ”Red Delicious” som är som plockade ur sagan om Snövit…

Min ända önskan nu (förutom en egen äppellund, förstås) är att fler ekologiska svenska äpplen skulle börja saluföras i butikerna. Lite skönhetsfläckar här och var spelar väl ingen större roll!

applefarm3©Anna-Lefvert

Hur som helst, här kommer receptet;

Du behöver:

1 kg havregryn, helst ekologiska

2 dl äppelmust

0,5 dl rapsolja, kallpressad ekologisk

1 tsk kanel

200 gram hasselnötter

200-250 gram mandel

150 gram kokosflingor

100 gram äppelbitar, torkade

70 gram torkade, blåbär

100 gram torkade lingon

Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader. Blanda havregryn och kanel i en skål. Häll över äppelmusten medan du blandar och fortsätt ringla över rapsoljan. Låt dra ett tag. Rosta i långpanna på bakplåtspapper 30-54 minuter tills det börjar få lite färg. Hacka mandeln grovt, lägg på bakplåtspapper och rosta tills den fått lagom färg. Här måste man passa hela tiden. Gör likadant med nötterna och sedan kokosflingorna. Blanda ihop de rostade ingredienserna och låt dem svala ordentligt innan du blandar i torkad frukt och bär.

Härligt att toppa lite grekisk youghurt med äppelmüslin, en bit färskt fikon (det är ju inte bara äpplen det är säsong för) och söta eventuellt med lite agavesirap. Trevlig helg!

applecrunch2©Anna-Lefvert

Svartvinbärsbladste

Blackcurranttea1©Anna-Lefvert

 

Nu har tedrickartiden börjat. Den klara höstluften kan anas trots att sommarvädret dröjt sig kvar extra länge i år.

Jag fick inte så mycket bär på mina bärbuskar som jag önskat, sommaren var för torr och jag var borta för mycket utan att någon vattnade och då får man kanske skylla sig själv. Men vinbärsbuskarna har mer att ge än bara bär! Som barn drack vi ofta svartvinbärsbladste. Bladen på de svarta vinbärsbuskarna är extra aromatiska, man kan lätt ta reda på om en buske är svart eller röd utan att se bären. Allt man behöver göra är att gnugga lite på bladen och känna doften. Och vill man ta vara på aromen i bladen måste man passa på nu innan bladen blir gula.

 

Blackcurranttea2©Anna-Lefvert

 

Vi bryggde oftast te på färska svartvinbärsblad när jag var liten, men vill man kunna dricka sitt egna te senare i höst och vinter kan man plocka lite extra och hänga upp på tork inomhus. Efter någon vecka är bladen helt torra, då smular man ner dem i en burk och ställer torrt och svalt. Det är härligt att veta att inga besprutningsmedel eller konstgödsel drabbat de här tebladen. Jag vet att de är så ekologiska som de kan bli. Kanske gör jag min egen teblandning senare i höst, med torkade äppelskal och rosenbladen från rosenbusken på landet.

 

Blackcurranttea3©Anna-Lefvert

Småpotatis, småpotatis…

1w©Anna-Lefvert

 

Ibland glömmer man. Den där påsen med potatis som hamnat lite i skymundan i skafferiet, till exempel. Plötsligt är potatisarna helt skrumpna. Men vilken växtkraft! Ur påsen växte massor av nya, vackert lila rotskott i ivrig jakt på näring och sol.

Alltför ofta slänger vi mat i onödan. Bäst före datum har – som Fredrik Lindqvist sa någon gång – förvandlats till ”giftigt från och med”. Och åker i soporna utan pardon. Men en säck potatis som slagit rot i skafferiets mörka vrå går att återanvända. Ner i en hink med jord och så fick de fortsätta växa i några veckor…

 

2w©Anna-Lefvert 3w©Anna-Lefvert 4w©Anna-Lefvert

 

Sen, när vi kom hem efter semestern var det dags att skörda. Lyckliga små barnfingrar letade i krukornas varma jord efter nytt liv. Gulliga små barnpotatisar. Vad kul det kan vara att lära! Och gott blev det. Recept kommer snart här på bloggen. Tills dess – tänk en extra gång innan maten åker i sophinken.

 

6w©Anna-Lefvert8w©Anna-Lefvert9w©Anna-Lefvert11w©Anna-Lefvert1w©Anna-Lefvert