Placeringskort til årets alla fester

Placeringskort1©Anna-Lefvert

Jaha, då var det dags igen. Att fira in ett nytt år. Och för årets alla fester och middagar kommer här några tips på placeringskortshållare. Den ovan är gjord av en gammaldags klädnypa och lite koppartråd. Jag är ju lite lätt galen i ståltråd i alla dess former, just för att den är så enkel att forma!

Placeringskort2©Anna-Lefvert

Nästa tips är en jätteenkel idé jag snott från min goda vän Natasha. En liten glittrig bokstavsetikett på en gammal servettring, svårare än så behöver det inte vara!

Placeringskort3©Anna-Lefvert

Prickgirlanden syr man snabbt ihop av utstansade papperscirklar. Lägg den som en lång girland över alla tallrikar och skriv sedan på namnen. Här gäller det att vara klar med bordsplaceringen, för den tål inga ändringar i sista minut…

Placeringskort4©Anna-Lefvert

Sista tipset kräver hårda nypor, eller en träklubba och ett städ. Forma en gammal gaffel till en servettring så har du hållare till både servett och placeringskort i ett.

Hoppas du får en härlig nyårsfest och många trevliga middagar med kära vänner 2015.

Placeringskort5©Anna-Lefvert

Julstrumporna måste inte vara röda

Christmasstockings©Anna-Lefvert

Mina jullådor buktar betänkligt och ser snart mer runda än kantiga ut. De är sprängfulla. Jag älskar nämligen att göra nytt julpynt varje år, MEN har svårt att slänga. Vi har lite olika åsikter om den egenskapen inom familjen, men ibland (oftast faktiskt) tycker jag att det är en bra egenskap.  Som när jag hittade de här julstrumporna i en av de runda flyttkartongerna härom veckan.

Det är säkert tio år sedan jag sydde dem till en fotografering, men i år fick de dammas av igen. Tur att min stövelstrumpa är så smal i skaftet att det bara går i små paket… Jag menar, juveler behöver ju inte vara så stora trots allt.

God Jul på er alla som har tagit er tid att titta in här. Hoppas ni får en fin jul även om den inte blir vit!

Christmasstockings4©Anna-Lefvert

 

Christmasstockings5©Anna-Lefvert

Nedräkningen pågår… Kasta tärningar i advent

©Anna-Lefvert7©Anna-Lefvert

 

Nu är den snart här. Julen. Låt den bli fridfull, varm, familjär och alldeles, alldeles utan stress.

 

©Anna-Lefvert6©Anna-Lefvert

Lite julpyssel är avkopplande och får i alla fall mig i rätt stämning. De här adventsljusstakarna är enkla att göra själv och kostar nästan ingenting!

Jag bad min lokala såg att kapa till tärningar av en rejäl regel, de kostade tio kronor styck. Sen är det bara att fila lite på kanterna, kanske putsa lite med ett sandpapper. Borra ett hål lagom stort för en ljushållare, tryck ned hållaren i hålet och måla. Sen är det klart!

Advent©Anna-Lefvert

 

©Anna-Lefvert2©Anna-Lefvert

 

©Anna-Lefvert3©Anna-Lefvert

©Anna-Lefvert5©Anna-Lefvert

 

 

 

Äntligen lite julstämning

Christmaswreath1©Anna-Lefvert

Vädret har inte gjort mycket för att försätta mig i julstämning hittills i år. Men lite julmusik i högtalarna och ett pysselprojekt på bordet så… känns det i alla fall lite grann som om det snart är jul.

Dörrkransen har nu också kommit upp på skafferidörren. Jag gjorde den åt Allt i Hemmet, så kika i deras senaste nummer, där finns det ett par pysselprojekt till som jag gjort.

Christmaswreath2©Anna-Lefvert

Kransen är gjord på en halmstomme klädd med rött sammetstyg. Kulorna är vaddkulor i lite olika storlekar. Jag använde vanlig ståltråd att fästa tyget sedan jag spänt det hårt över kulorna. Tyget var samma sammetstyg som till stommen, men några av kulorna fick lite andra tyger ton i ton. Det gav lite mer liv och kontrast åt kransen. Sist virade jag fast alla kulorna tätt mot kransstommen och avslutade med en ögla att hänga den i. Inga konstigheter.

Christmaswreath3©Anna-Lefvert

Renfana i nytt novemberljus

Renfana©Anna-Lefvert

Renfana har aldrig varit min favorit. Ända sedan jag var liten har jag tyckt att den är ful, gul (= ful) och luktar illa. Men… man kan ju ändra sig.

Härom dagen när jag var ute och gick i novembermörkret upptäckte jag blommande renfana längs vägen. I november! Plötsligt hamnade renfanan i nytt ljus. Allt är ju relativt – som min pappa brukar säga. Och i relation till bruna, ruttnande löv, plöjda leråkrar och grå novemberhimmel framstod renfanan plötsligt i en helt ny dager. Och känslan av att plocka färska blommande blommor i november…

Renfanan torkar dessutom fint, förr såg man den ju inte sällan som eternell. Så det blev en enkel liten krans av blommorna när jag kom hem. Från och med nu är jag och renfanan kompisar. Kanske finns det någon rosa sort?

Eller, förresten, den kan faktiskt få vara gul. Och doften är det ju inget fel på heller. Härligt att man kan ändra sig ibland.

Renfana2©Anna-Lefvert

Renfana3©Anna-Lefvert

Höstlövsrosor av de allra sista löven

 

Autumnleavesroses©Anna-Lefvert

 

Jag har svårt att välkomna november. De allra sista löven har fallit och mörkret lägger sig som en tung filt över allt. Naturen doftar död och förruttnelse.

Det finns dock ljusglimtar. Den första frosten hälsade på härom natten med en sagolik morgondimma som följeslagare.

 

Autumnfog©Anna-Lefvert

 

 

Autumnfog2©Anna-Lefvert

 

 

Autumnfog3©Anna-Lefvert

 

 

Autumnleaves©Anna-Lefvert

 

Av de sista gula löven jag kunde hitta gjorde jag en bukett höstlövsrosor. Det är enkelt. Man viker dem på mitten och snurrar ihop dem som en rulle, lägger några löv omlott och ”skrynklar” de yttre löven en aning för att få rosen lite rufsigare utåt kanterna. Avslutar genom att fästa ihop rosen med ståltråd lindad runt nederdelen och skaften. Till rätt person blir en hel bukett sådana här rosor minst lika fin att ge bort som en bukett vanliga rosor.

Det allra märkligaste var att när jag doppade näsan i buketten – så luktade den faktiskt ros! Riktig rosdoft. Det låter som en skröna, men det är helt sant. Jag var tvungen att prova på min man också för att försäkra mig om att jag inte drabbats av någon mörkerdepressionshallucination. Men nej. Även han kan bekräfta att rosorna luktar ros.

 

Autumnleavesroses2©Anna-Lefvert

Höstpyssel

Barbwire©Anna-Lefvert

Naturen är full av material till dekoration, året om. Men så här års är det som om den ropar, nästa skriker, på uppmärksamhet. Varningsljusen blinkar rött, gult orange överallt. Man måste vara blind för att inte se det.

Det är bara att gå ut och hämta material att dekorera med. Lite nypon, kastanjer och mossa på ett fat istället för en vanlig krukväxt utanför porten, kanske?

Autumndeco©Anna-Lefvert

Eller en enkel krans av löv.

Autumndeco2©Anna-Lefvert

Autumnleaves©Anna-Lefvert

Autumn2©Anna-Lefvert

Autumnleaves2©Anna-Lefvert

 

Till en början har man en hel palett från ljust gult till mörkt rött att plocka från. Här valde jag bara de mörkt röda löven till en krans. Stommen här är i frigolit och jag fäste löven med vanliga knappnålar.

 

Autumndeco3©Anna-Lefvert

Autumndeco4©Anna-Lefvert

Det gäller att passa på och njuta nu, för snart har löven fallit.

 

I min äppellund…

Apples©Anna-Lefvert

 

… skulle jag plantera svenska äppelsorter från sörmland. Ökna vita vintergylling är en av mina storfavoriter som jag åker hela vägen till Julita för att köpa, eftersom jag aldrig sett den saluföras någon annanstans. Jag älskar både smaken, fruktens utseende, det vackra namnet  – och det faktum att frukten går att lagra ett par månader.

Åkerö är Sörmlands landskapsäpple och jag älskar smaken! Även Åkerö kan och bör lagras ett tag för att de rätta smakerna ska komma fram.

Ännu längre kan man lagra det röda järnäpplet. Sorten är mycket gammal, kanske till och med från 1500-talet. Den kallas ibland årsäpple och sägs kunna lagras i mer än ett år!

Brita Horn är en annan  sort som kanske också får komma med i min äppellund, bara för att hon hittades i Krusenbergs äppellund nära mitt barndomshem.

Sist men inte minst kanske Muthes rosenäpple får följa med på ett hörn. Bara för att sorten är så ovanlig, ja till och med utrotningshotad. Och äppelsorter måste hållas levande i odling för kommande generationer.

 

Appletree©Anna-Lefvert

Om jag hade en äppellund skulle jag istället för namnskyltar på träden, bygga bänkar under varje träd där namnen på äppelsorten står.  Så att man i lugn och ro kan slå sig ner under äppelträden och njuta av atmosfären.

 

Applebench1©Anna-Lefvert

Jag har ännu inget eget träd av sorten Ökna vita vintergylling. Men jag gjorde en bänk ändå. Man måste ju hålla drömmarna vid liv…

Applebench3©Anna-Lefvert

När jag målar använder jag helst miljövänliga och traditionella färger som äggoljetempera och linoljefärg utan lösningsmedel i. Det är båda färgtyper som åldras vackert. Men det är svårt att schablonmåla med vanliga, tunna färger eftersom de gärna kryper ut under schablonen. Istället kan man använda linoljefärg avsett som konstnärsfärg. Det går alldeles utmärkt.

Applebench4©Anna-Lefvert

Så nu är i alla fall första bänken färdig till min äppellund.

Applebench2©Anna-Lefvert

Copyrightfria bilder – fritt fram att låna

1800-talsbilder2©Anna-Lefvert1©Anna-Lefvert

Försörjer man sig till största del som frilansfotograf klingar ordet copyrightfria bilder inte helt positivt. Bilder ska inte och kan sällan vara gratis, i alla fall inte om de ska hålla någon kvalitet. Eller om en yrkeskår ska kunna fortsätta att försörja sig på hantverket. Men. Som alltid finns det undantag. Gamla illustrationer från 1800-talet har inte längre någon upphovsrätt, ibland vet man kanske inte ens vem som hållit i pennan. Dessa är fria att låna och låta den egna kreativiteten leka med!

Idag finns massor av posters med gamla illustrationer på marknaden. De är egentligen samma princip, bara det att någon tillverkare kommit på idén att trycka upp dem och sälja kommersiellt.

Så hur hittar man bilderna? Jim Harter har satt ihop ett helt gäng böcker fulla med bara gamla copyrightfria bilder. Hans böcker går enkelt att köpa på nätet. Jag har bland annat använt hans bok ”Animals” där man kan hitta allt från trollsländor och skalbaggar till fåglar och fiskar.

Kanske vill man ha en poster som inte syns i varje inredningsmagasin, utskriven på något vackert papper. Eller också vill man piffa upp gamla stolsdynor, lampskärmar eller kuddar.

1800-talsbilder2©Anna-Lefvert

Börja med att fotografera av motivet. Var nog med skärpan, en suddig bild blir aldrig snygg! Sen behöver du ett bildbehandlingsprogram så att du kan frilägga motivet, och lägga det där du vill ha det i bildytan. Ska du överföra bilden till textil är det inte lika noga, då skriver du ut bilden på ett överföringsark avsett för textil, klipper ut bilden och pressar fast den med strykjärn. Instruktioner finns på arken som går att köpa hos till exempel Clas Olsson och Panduro.

Det kan också bli fint att bara skriva ut en bild på ett gammalt gulnat notpapper. Så här.

1800-talsbilder3©Anna-Lefvert 1800-talsbilder4©Anna-Lefvert

Jag vet, jag har varken komponerat musikstycket eller ritat skalbaggen. Men det finns ändå någon slags tillfredsställelse i det där att ”göra själv”. Jag ”har gjort den själv”. Inte köpt den färdig i någon inredningsbutik.

Och, by the way, mina bilder är INTE copyrightfria. Men om någon bloggare vill låna kan det vara fritt fram – om man frågar först och anger källan.

Skriva och skulptera med ståltråd

Writingwithwire1©Anna-Lefvert En rulle mjukglödgad ståltråd och en tång. Det är allt man behöver för att roa sig en varm, ledig dag på bryggan. Writingwithwire2©Anna-Lefvert Ända sedan jag för tio år sedan gick en kurs i luffarslöjd har ståltråden virat sig tätt runt mitt hjärta. Den är så användbar! Man kan göra allt från brödkorgar och komplicerade fågelburar till enklaste enkla skiss av ett par bestick. Att rita och skulptera i ståltråd behöver inte vara mer komplicerat än att göra en enkel blyertsskiss. Principen är densamma.

Nästa steg är att göra skissen tredimensionell, en enkel skulptur behöver inte vara krångligare är konturerna av en kopp och en kanna. Tror inte jag behöver orda så mycket mer om detta, ni ser själva hur enkelt det kan vara…Writingwithwire5©Anna-Lefvert Writingwithwire3©Anna-Lefvert   Writingwithwire6©Anna-Lefvert